Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas sista regeringsår - Radziejowsky - Missnöje med Christinas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas sista regeringsår.
201
nien samt på brytandet af det långvariga vänskapliga förhållandet till
Frankrike, den danske gunstlingen sökte inleda Sverige i ett krig med
Danmark och den polske i ett med Polen, infann sig äfven ett engelskt
sändebud för att söka tillvägabringa ett förbund mellan Sverige och
England mot Holland och Danmark. Den engelske ambassadören
Buls-trode Whitelocke, som i December 1653 ankom till Upsala, der
drottningen då vistades, har i en utförlig dagbok öfver tilldragelserna under
sin beskickning, likasom det franska sändebudet Chanut i sina
anteckningar, ur hvilka de föregående uppgifterna om Bourdelots, Pimentellis,
Ulfeldts och Radziejowskys verksamhet hufvudsakligen äro hemtade,
lemnat flera värdefulla upplysningar rörande Sveriges både inre och
yttre förhållanden vid denna tid. I likhet med Chanuts och andra
uppgifter från samma tid vittna de, att slutet af Christinas regering
till större delen upptogs af dessa underhandlingar eller förvecklingar
med utländska makter samt för öfrigt hofintriger och hofnöjen, under
det de löpande regeringsärendena sköttes hufvudsakligen af Axel
Oxenstierna och hans son Erik.
Missnöjet med drottningen var i ständigt tilltagande. De många
ynnestbevisen åt de allt talrikare gunstlingarne och framför allt det
af-gjorda företräde, som visades utländingarne, det öfverdådiga hoflifvet,
under det en stor del af statens tjenare ej kunde utfå sin aflöning och
flera delar af statsförvaltningen råkat i förfall af brist på tillgångar,
slutligen äfven en mängd yttranden af drottningen, vittnande om föga
aktning för det heliga, det passande eller ens det anständiga — allt
detta hade från henne vändt folkets hjertan och gjort längtan efter ett
regentombyte alltmera liflig och allmän.
Carl Gustaf syntes sällan vid hofvet, utan lefde för det mesta i
försigtig tillbakadragenhet på Öland; men just härigenom gjorde han
sig mycket mera värderad af folket, emedan man ej kunde tillskrifva
honom någon andel i hvad man klandrade hos drottningen. Det
tycktes nästan som om hon med afsigt ville genom sitt handlingssätt göra
sin efterträdare så mycket mera efterlängtad. I sjelfva verket följde
hon nu ännu mera än förut sina infall för stunden, obekymrad om
deras följder för framtiden. Hela hennes sätt att gå tillväga utvisar,
att hon ej ämnade länge behålla regeringen, men det oaktadt tvekade
hon icke att genom sitt slöseri lemna åt sin efterträdare riket blottadt
på tillgångar, samt att genom sitt biträde åt Ulfeldts och Radziejowskys
stämplingar möjligen inveckla det i krig både mot Danmark och Polen.
Redan under sommaren 1653 synes Christina hafva fattat ett
bestämdt beslut att nedlägga regeringen samt äfven gifvit Pimentelli
förtroende deraf, och i Februari 1654 meddelade hon detta sitt beslut åt
rådet. Vi skola längre fram lemna en närmare redogörelse för
tilldragelserna vid denna afsägelse, men vilja nu taga i betraktande några
särskilda, förhållanden, tillhörande Christinas regeringsliistoria, dem vi
hittills endast i förbigående vidrört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
