Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Statsförvaltningen - Gåfvor och förläningar ät rådsledamöter - Gåfvor åt Magnus Gabriel De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
Chr is tina.
värde, men äfven värdet af och antalet af bortgifna kronohemman var
under dessa år störst, emedan det var då som de många grefvarne
och friherrarne utnämndes samt försågos med grefskap och friherreskap.
Huru dyra dessa värdigheter voro för landet kan man sluta deraf,
att grefskapet Södra Möre, som år 1645 förlänades Axel Oxenstierna,
utgjorde xi socknar, med 610 hela hemman; Lennart Torstenssons
grefskap Ortala gaf 10,000 rdr i årlig afkastning; Gustaf Horns
grefskap Björneborg utgjorde 231 hela hemman, riksskattmästaren Gabriel
Oxenstiernas grefskap mer än 500, Flemingarnes friherreskap 731,
riksrådet Soops 129, rikstygmästaren Johan Lilliehööks söners 146,
riksrådet Lorens von der Lindes 132, generallöjtnanten Georg Paikulls 82,
och så vidare. Äfven Per Brahe, redan förut Sveriges rikaste man,
erhöll 1645 fyra socknar om tillsammans 143 hemman såsom
förbättring i sitt grefskap och fick år 1651 öfver 1,500 hela hemman i
Österbotten såsom ersättning för det ätten vid dess upphöjelse i grefligt
stånd ej erhållit särskildt friherreskap.
Dessa grefve- och friherreskap voro emellertid förläningar, hvilka,
när den grefliga eller friherrliga ätten på manssidan utdog, skulle
återfalla till kronan; men ännu flera kronolägenheter och skatteräntor
bort-gåfvos, dels under samma vilkor som förläningarna, dels ock till
evär-delig besittning och med full eganderätt, hvilket efter hand blef det
vanliga, så att, enligt hvad den ofvanstående förteckningen utvisar,
förläningarna voro högst få under de sista åren af Christinas regering.
Af dessa bortgifna gods tillföll en betydande del medlemmar af rådet,
hvilka följaktligen hade så mycket svårare att motsätta sig slöseriet i
allmänhet. Så erhöllo riksdrotsen, riksmarsken, rikskanslern och
riksskattmästaren gåfvobref å ett stort antal gods och hemman samt
riksråden Matthias Soop, Carl Bonde, Åke Natt och Dag, Erik Ryning,
Per Sparre, Johan Oxenstierna, Lennart Torstensson, Knut Posse, Lars
Kagg, Erik Gyllenstierna, Thure Sparre, Fredrik Stenbock, Sewed Bååt,
Carl Gustaf Wrangel, Gustaf af Wasaborg, Johan Adler Salvius, Axel
Lillie och Erik Oxenstierna likaledes på en mängd gods och hemman i
flera delar af riket.
Man finner häraf, att, med högst få undantag, samtliga
medlemmarne af Christinas råd drogo fördel af hennes frikostighet, samt att
Axel Oxenstierna, hans anhörige och vänner, äfven under den tid han
var i onåd, icke blefvo lottlösa. Drottningen tycktes sålunda vilja visa,
att de gåfvor, som tillföllo hennes rådgifvare, voro belöningar för
tjenster mot riket och icke bevis på hennes personliga ynnest. De väckte
också ej hos den större allmänheten samma missnöje som de, hvilka
med ännu mera slöseri tillföllo hennes gunstlingar.
Mag?ius Gabriel De la Gardie, den förste bland dessa och äfven
den som längst bibehöll sig i Christinas gunst, var också den, som
rönte de flesta profven af hennes slösande frikostighet. Oberäknadt
att den ytterst kostsamma ambassaden till Frankrike år 1646, hvilken,
utom alla utgifter under tillredelserna hemma i Sverige och under re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
