Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Adeln - Förhållandet mellan adeln och drottningen - Förhållandet mellan adeln inbördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adeln.
509
dep med sina ynneslbevis, hade hon redan beslutat sig för att
nedlägga regeringen och kunde således, under den korta tid hon hade
qvar af dess utöfning, unna sig nöjet att göra sig förbundna så många
som möjligt bland dem, med hvilka hon kom i beröring. Så många
flera skulle också derigenom uppmuntras att ställa sig väl hos henne
och göra hennes återstående regeringstid angenäm. Det stod ju henne
alltid fritt att nedlägga regeringen, så snart hon hade intet mera att
gifva, och det blef sedermera hennes efterträdares sak att afhjelpa de
menliga följderna af hennes frikostighet. Då hon åt honom bibehållit
konungamakten i samma omfattning hon mottagit den, ansåg hon sig
hafva mot honom fullgjort sin pligt. Han kunde sedan återtaga hvad
hon gifvit, och missnöjet deröfver träffade icke den ädelmodiga
gifva-rinnan.
Efter denna öfversigt af förhållandet mellan adeln och medstånden
samt mellan adeln och drottningen, återstår att äfven visa förhållandet
mellan adeln inbördes. Den skilnad, som redan förut uppstått, och
den söndring, som börjat utbilda sig mellan hög- och lågadeln, af hvilka
den förra var representerad i de båda första och den senare i tredje
klassen å riddarhuset, tilltogo betydligt under Christinas regering. De
ojemförligt flesta och mest betydande vedermälen af hennes frikostighet
hade träffat högadeln, och de utvidgade rättigheter, hon förunnat
grefvarne, hade skilt dessa ännu mera från det öfriga ståndet, hvaremot
det ojemförligt öfvervägande antalet af nya adelsmän tillhörde
riddar-husets tredje klass. Redan förut hade denna icke med blida ögon sett
de företrädesrättigheter, som voro herreklassen förunnade, och ju
talrikare den tredje klassen blef, desto mera trädde missförhållandet mellan
dess och de båda öfriga klassernas rättigheter i dagen. Enligt hvad
nyss är nämdt, bestod, vid Christinas tillträde till regeringen,
riddar-husets herreklass af 4 grefliga och 10 friherrliga slägter, dess
riddareklass af 23 och dess svenneklass af 290 slägter. Dessa slägters 290
representanter kunde således vid alla å riddarhuset fattade beslut
öfver-röstas af de 37, som företrädde de båda öfriga klasserna. Under
Christinas regering blef visserligen herreklassen ökad med 64 nya
representanter, men deremot blef antalet af riddareklassens snarare
minskadt än ökadt, emedan flere bland denna klass öfverflyttades till
herreklassen. Svenneklassen åter förstärktes med 333 nya ledamöter och
räknade således öfver 650 representanter, hvilka likväl öfverröstades af
de några och 90, som utgjorde de båda första klasserna. Detta
missförhållande mellan antalet ledamöter inom de särskilda klasserna och
dessas rättigheter blef visserligen något jemkadt derigenom, att de båda
första klasserna vanligen infunno sig vid riksdagarna mera mangrant
än den tredje; men denna var i alla fall till antalet så öfverlägsen de
öfriga, att dess underlägsenhet i rättigheter blef alltför mycket märkbar.
Lågadeln hade dessutom icke utan afund och missbelåtenhet sett den
stora mängd af kronogods, som tillfallit högadeln, medan blott enstaka
hemman kommit lågadeln till godo, ehuru den var lika med högadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
