Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vitterhet och konst - Hofdramatik: Baletter - Svensk lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
Chr is tina.
ket mera en bisak. Huru konstrikt de förra voro ordnade, vittnar en
beskrifning om sceneriet, der, bland annat, Orpheus och Evrydice
syntes i en båt, förd af Charon. Apollo stod på en klippa och sjöng ett
stycke till drottningens ära, hvarefter klippan öppnade sig och sex
herdar sprungo fram, med lutor i händerna. Vid slutet af en scen »blef
förmedelst behändiga konstverk oförmodligen tedd en himmel, med
stjernor upplyst, och bland dem en måne, klarare än sjelfva
höghim-melens». Sånggudinnorna kommo infarande i en försilfrad vagn,
dragen af två lejon och körd af Amor. De fyra verldsdelarne framstäldes
medelst fyra hufvuden, ur hvilka lika många nationers konungar
ut-sprungo. Aurora och Muserna nedstego från himlen uti »ett härligt
och sällsynt, enkanneligen dertill uppfunnet konstverk» samt togo upp
till sig Dygden, hvarvid hela Parnassen blef »glänsande och upplyst i
prakt och härlighet». Man hade också i flera månader varit sysselsatt
med förberedelserna till denna balett, i hvilken öfver hundra personer
uppträdde och som skall kostat mer än 20,000 rdr.
De öfriga baletterna från denna tid äro antingen utan svensk text
eller af allt för liten betydenhet att hafva utöfvat något inflytande på
den svenska dramatikens utveckling och kunna således här förbigås,
så väl som några enstaka, lika betydelselösa prof å svensk
skoldramatik från samma tid.
I allmänhet stod den svenska dramatiken då ännu på en
temligen låg ståndpunkt. De egentliga dramerna voro ännu torra
skoldra-mer, utan verkligt dramatiskt lif, likasom utan högre poetisk lyftning,
och baletterna hade snarare lyriska än dramatiska förtjenster. Något
svenskt dramatiskt snille hade under denna tid icke uppstått, och de
framsteg, dramatiken då hos oss gjorde, lågo egentligen i behandlingen
af svenska språket, som genom dessa dramatiska försök, och
synnerligast Stjernhjelms, blef mera utbildadt och böjligt än förut.
Om den svenska lyriken under denna tid är icke mycket att säga.
Den höjde sig föga öfver rimmeriets ståndpunkt, till dess Stjernhjelm
äfven inom denna vitterhetsart skapade verkliga skaldestycken.
Bland författarne inom andra vitterhetsslag än det dramatiska
står till tiden främst Johannes Bureus, hvilken vi förut lärt känna
såsom fornforskare och grubblare i hvarjehanda mystiska vetenskaper, och
som äfven försökt sig såsom poet i åtskilliga mindre dikter, de flesta
af religiös syftning, vittnande i allmänhet att författaren haft föga makt
öfver språket och varit mycket besvärad af rimmet.
Carl Carlsson Gyllenhjehn, riksamiralen, har äfven genom sin på
svensk knittelvers författade sjelfbiografi, kallad Nosce te ipsum
(Känn dig sjelf) och tryckt i Stockholm 1650, samt genom sin
»Konung Davids Psaltare på rim», från samma år, röjt anspråk att räknas
bland svenska skalder, men höjer sig icke öfver rimmarnes ståndpunkt.
Christopher Johansson Ekeblad, född å Stola egendom i
Vestergötland 1592, tjenstgörande vid svenska fotfolket under trettioåriga kriget
och slutligen befordrad till öfverste 1645, död 1664, har efterlemnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
