Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vitterhet och konst - Svensk lyrik - Bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
Chr is tina.
fälle att lemna en öfversigt så väl af hans författareverksamhet som af
hans lefnadsöden i deras helhet.
Vid slutet af Christinas regering stod emellertid den svenska
vitterheten på samma ståndpunkt af stora ansatser utan fullbordan, som
i allmänhet röjer sig i de svenska förhållandena under denna tid, allt
sedan Sveriges store konung föll midt under sin segerbana och den
storhet, han velat bereda Sverige, derigenom hindrades att fullbordas.
Det var, såsom Geijer anmärkt, en tid, som utströdde nya frön i alla
riktningar. Många af dessa frön nedtrampades af kriget, andra
upp-sköto i en gestalt, som allt för mycket vittnade om den hårda jordmån,
i hvilken de såddes. Man ser öfverallt stora spår, men ej slut på
vägen. Så ock i den tidens svenska vitterhet så väl som i dess
litteratur i allmänhet. Man sökte skapa en svensk historia, med en
konungalängd från Noachs sonson och rikare på bragder än något annat folks;
man sökte skapa en svensk dramatik för att förhärliga och
åskådliggöra denna så omfattande och bragdrika historia; man sökte visa, att
svenska språket var det äldsta i verlden och en moder till alla öfriga —
och man åstadkom sagor, orimmade eller rimmade, och språkledningar
icke mindre sagolika; men intresset var dock väckt för forskningar i
vårt språk och våra häfder samt frön sålunda utsådda, hvilka mot
slutet af detta tidskifte tycktes börja att bära frukt och hvilkas ytterligare
utveckling vi skola finna i det nästföljande.
Den bildande konsten erhöll under denna tid större utveckling inom
Sverige än förut, i följd af den rikare uppmuntran konstnärerne rönte
ej blott från konungahuset, utan äfven från den högre adeln, som
täflade att uppbygga ståtliga palats och pryda dem med porträtt.
Under krigen och de många resorna utomlands hade en mängd
svenskar fått både kännedom om konstverken i främmande länder och
äfven sinne för konsten, hvilket verkade fördelaktigt för dess utbildning
här hemma. Dock finner man från denna tid ännu icke någon
inhemsk konstnär med större rykte, utan inkallade utländningar voro här
konstens apostlar.
Så utbildades byggnadskonsten i Sverige af Simon de la Vallée,
tillhörande en gammal högt ansedd fransysk slägt och inkallad af
Christinas förmyndare 1637 samt utnämnd till stadsarkitekt i Stockholm, der
han 1642 blef på Stortorget ihjelstucken af öfversten Erik Oxenstierna.
Jean de la Vallée, Simons son, född 1620, blef 1651 Christinas
arkitekt samt befordrades till hof- och stadsarkitekt 1680, död 1696.
Utom åtskilliga mindre bekanta byggnadsarbeten äro Riddarhuset samt
Katarina och Ladugårdslands kyrkor i Stockholm ännu befintliga
bevis på hans konstnärskap.
Hans Jakob Christler eller Kristler från Strassburg ombyggde
Tyska kyrkan i Stockholm 1636, uppförde under åren 1647 —1652 Dela
Gardieska palatset, som på sin tid väckte så mycket uppseende, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
