Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Städer, handel och näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
Chr is tina.
Städer, handel och näringar.
Sveriges städer hade under förmyndarestyrelsen tilltagit både i
antal och välstånd. I synnerhet hade Stockholm och Göteborg vunnit
betydlig förkofran, men också blifvit alltför mycket gynnade på
närbelägna städers, Stockholm äfven på de norrländskas och finskas
bekostnad. Gustaf Adolf hade genom den allmänna stadsordningen af
den 2 6 December 1619 infört en förbättrad stadsstyrelse och hade
äfven sökt afskaffa begagnandet af trähus samt införa det i Tyskland
brukliga byggnadssättet, äfvensom han sökt ordna städerna mera
planmessigt genom förordnandet, att man icke finge bygga efter godtycke,
utan efter en af konungen gillad grundritning. I samma syftning hade
också Christina vid slutet af året 1647 anbefalt Nikodemus Tessin att
besigtiga samtliga de norrländska städerna och taga planritningar af
alla, som ännu voro oafritade. I Stockholm hade, genom Flemings
försorg, en mängd gator blifvit rätade och Knut Posse, som efter
honom blef öfverståthållare, hade fortsatt hans verk. Genom ett kungligt
bref af den 28 April 1649 blef ock förordnadt, att, »på det Stockholms
stad, såsom ett kungligt residens, måtte med fasta och zirliga hus och
byggnader blifva fattad och satt i den form, att han andra sköna och
märkeliga städer i främmande land måtte i det närmaste göras jemnlik,
så skulle för de korsvirkes eller fasta hus, som för regularitetens skull
måste, enligt den upprättade planen, rifvas, egarne få betalning efter
den värdering, som skett i framlidne öfverståthållaren Clas Flemings
tid», hvarmed egarne finge vara nöjda och »icke understå sig söka
hofrättens assistens och försvar», hvarföre ock hofrätten anbefaldes att
icke upptaga sådana besvär! Då en stor del tomter stodo obebyggda
samt endast lösa skrank och brädebodar voro derå uppförda, »staden
till deformitet», så anbefaldes borgmästare och råd ålägga egarne till
sådana tomter att, inom viss tid, antingen sjelfve med fasta hus
bebygga desamma eller ock upplåta dem åt andra till bebyggande, och
under tiden skulle brädehusen och bodarne genast nedrifvas, utan
afseende å hvilken de tillhörde. Med lika litet hänseende till
eganderätten anbefaldes ock, genom ett kungligt bref af den 12 November
1650, alla egare till ödetomter i rikets städer att »utan vidare förhalan
eller dröjsmål låta behörigen dem med vånaktiga och andra nödiga hus,
efter hvars och ens råd och lägenhet, bebygga efter den dessein, som
allaredo gjord är eller blifver». I fall någon icke kunde eller ville
bringa sådant tillväga, skulle han försälja sin tomt till den, som hade
gren, Sveriges sköna litteratur. III: 397—517.—Lénström, Svenska poesiens
historia. Örebro 1839. J58—185. — Lénström, Sveriges litteratur- och
konsthistoria. Upsala 1841, s. 101—108. — Atterbom, Svenska siare och skalder. Ups.
1843, II: I—126.— Klemming, Sveriges dramatiska litteratur till 1863.—Bibliografi.
Stockholm 1863, s. 13—44. — Ljunggren, Svenska dramat, intill slutet af sjuttonde
århundradet. Lund 1864, s. 290—541, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
