Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Städer, handel och näringar - Näringarna - Allmogen - Ytterligare försämring i allmogens belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5° 4
Christina.
hans föredöme följdes sedermera efter tyska krigets slut af flera
svenska officerare, som riktat sig under kriget och nu nedlade sina
penningar i jernverk. Under 1644 och följande åren hade De Geer fråu
franska Flandern införskrifvit ett stort antal hammarsmeder och andra
jernarbetare, för att bearbeta Dannemora jerngrufva, hvars afkastning
fördubblades genom användandet af det wallonska arbetssättet. Flera
förordningar blefvo ock utfärdade till förekommande af dåligt
jern-smide. Alla smältare måste aflägga ed, och i alla uppstäder tillsattes
edsvurne vräkare för att undersöka jernets godhet. Äfven kopparn
måste, vid strängt straff, vara försedd med stämpel.
För manufakturernas förkofran i allmänhet visade Christina
åtminstone under den första hälften af sin regering mycket intresse.
Hon gynnade anläggningen af ett sockerbruk i Stockholm 1647, der
man trodde sig kunna tillverka lika godt socker som holländarne. De
fabrikanter, som i Norrland gjort åtskilliga fabriksanläggningar, fingo
en skänk af 17,000 rdr och löfte om understöd medelst lån. År 1649
gaf drottningen pfaltzgrefve Carl Gustaf uppdrag att under sitt vistande
i Tyskland värfva ett regemente eller åtminstone ett kompani
handtverkare, i synnerhet linväfvare samt arbetare i jern, koppar och
messing, hvilka skulle sändas till Sverige för att der lifva näringsfliten.
Införsel af främmande glasvaror blef 1648 förbjuden, emedan i
Stockholm blifvit inrättadt ett glasbruk, som ansågs kunna förse riket med
dess behof af sådana varor. År 1649 understödde drottningen en
holländare med betydliga förskott för anläggning af en sidenfabrik i
Stockholm. År 1654 erbjöd sig ett bolag att bringa finare
lärftsväf-nad och linneblekning i gång inom Sverige samt erhöll, såsom nyss
är nämndt, privilegium härå jemte anvisning för sina anläggningar
på Östergötland, såsom egande stora och vidsträckta slätter.
I allmänhet voro, oaktadt skråtvånget och regeringens ofta alltför
långt drifna förmynderskap öfver handel och näringar, dessa i ständig
tillväxt, och äfven borgmästaren Silenius, som var en af de missnöjdes
ledare och vida mera böjd för klander än loftal, erkände vid 1649 års
riksdag »att regeringen hade genom goda åtgärder märkligen framhjelpt
både handel och slöjder, så att de dagligen och synbarligen
formerades, till främlingars förundran och våra fienders förtret».
Allmogen.
Genom de många gåfvorna, förläningarna och försäljningarna af
kronogods och skatteräntor blef under Christinas regering allmogens
belägenhet ytterligare försämrad. Vid hvarje riksdag förekommo klagomål af de
skattebönder som kommit under adelns lydnad, att de blifvit obilligt
behandlade, ofta äfven beröfvade sin skatterätt. Väl förklarade
drottningen vid 1649 års riksdag, att ingen skulle understå sig förhöja
skatte-böndernes utlagor eller någon skattebonde fördrifva eller förtränga från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
