Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Seder och lefnadssätt - Christinas inverkan på förändringen i sederna och lefnadssättet - Sedlighetstillståndet i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seder och lefnadssätt.
573
narna. Detta bruk bibehöll Christina under första hälften af sin
regering. Redan klockan 4 på morgonen både vinter och sommar var
hon klädd och i full sysselsättning, och klockan 5 kunde man
uppvakta henne. Klockan 11 åt hofvet middag och mellan 6 och 7
intogs qvällsvarden. Under senare delen af hennes regering blef denna
anordning af dagen helt och hållet förändrad. Baler och andra
hofnöjen upptogo större delen af natten, ofta flera qvällar å rad, och
äfven deremellan tillbragte drottningen icke sällan mer än halfva natten
i samtal med sina gunstlingar eller med lustvandringar i vagn eller
till fots.
Ännu sämre föredöme gaf Christina under senare delen af sin
regering, först genom sin liknöjdhet och sedermera genom sitt förakt
för religionen. Dess betydelse var på hennes tid djupt och allvarligt
uppfattad af alla samhällsklasser inom hennes rike. Båda hennes
föräldrar hade gifvit henne efterdömet af en oskrymtad och innerlig
gudsfruktan, likaså hennes fostermoder, pfaltzgrefvinnan Katarina, hennes
lärare Johannes Matthiae och hennes förmyndare Axel Oxenstierna.
Under de första åren af sin regering var hon ock lika nitisk i sin
gudsfruktan som i utöfningen af sina regentpligter. Hon höll dagliga
bönestunder, deltog i den allmänna gudstjensten samt begick
nattvarden offentligt och vid samma tillfälle som den öfriga församlingen.
Sedermera under sina forskningar i hvarjehanda filosofiska skrifter och
sitt umgänge med åtskilliga utländska tänkare, som infunnit sig vid
hennes hof, blef hon först tviflande och derefter liknöjd. Slutligen,
efter bekantskapen med Bourdelot, visade hon öppet sitt förakt för
hvarje religiös bekännelse. Då hon för syns skull bevistade
gudstjensten, läste hon profana, stundom äfven osedliga böcker, i stället att
lyssna till predikan, och tillkännagaf på flera sätt sin längtan efter
dess slut. Detta föredöme gick ej förloradt för hennes omgifning:
»Gudsfruktan blef lättsinnigt behandlad» — säger en äldre författare,
som sakrikt och träffande skildrat denna tid. »Helgdagarna blefvo
dans- och förlustelsedagar. En och annan gjorde, i sin tanke, qvickt
narr af gudstjensten eller låtsade endast för syns skull sätta foten dit.»
Denna liknöjdhet och detta förakt för religionen synes dock ej
sträckt sig synnerligen långt utom Christinas närmaste umgängeskrets,
ty hos den ojemförligt talrikaste delen af svenska folket, så inom de
högre som lägre samhällsklasserna, finner man ännu länge en
allvarlig gudsfruktan rådande. Icke heller finner man från denna tid hos
flertalet af svenska folket några tecken till aftagande sedlighet, utom
att dryckenskapslasten, såsom redan är anmärkt, blifvit mera allmän
än förut. Man får nemligen icke bedöma folket i sin helhet efter
tillfälliga undantagsfall, och såsom sådana bör det väl betraktas att, efter
återkomsten af en mängd afskedade värfvade soldater, som saknade
tillfälle eller håg till arbete, osäkerheten på hufvudstadens gator och
på vägarna i dess granskap blifvit större än förut, samt att under
rusets inverkan åtskilliga våldsgerningar flerstädes föröfvats, likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
