Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas samtida: Konungahuset - Maria Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas samtida: Konungahuset.
575
väggar, tak, golf och möbler voro öfverdragna med svart kläde och
fönsterna tillstängda. Här tillbragte hon natt och dag under nära
oupphörlig gråt, som ofta utbröt i högljudd jemmer, och här egnade hon
ett slags dyrkan åt Gustaf Adolfs ännu alltid af henne förvarade hjerta.
Först efter många och enträgna föreställningar af hennes andeliga
rådgifvare kunde hon förmås att lemna detta ifrån sig, då det lades till
det öfriga liket; men det dröjde ännu flera år, innan hennes sorg blef
mera sansad.
Maria Eleonoras första tvist med rådet följdes snart af andra.
Gustaf Adolf, som bäst kände hennes lynne och förmögenheter, hade icke
lemnat henne någon andel i regeringen, när han var frånvarande i fält,
och hon fick det ej heller efter hans död. Häröfver yttrade hon sitt
missnöje för rådet, men både det och ständerna öfverenskommo att
hålla sig vid konungens förordnande, hvarigenom regeringen blifvit
anförtrodd åt de fem höge riksembetsmännen, utan något
enkedrottningens deltagande deri, hvilket beslut ytterligare ökade hennes
obenägenhet mot svenskarne. När hon underrättades om att hennes anspråk
blifvit afvisade, sade hon sig väl kunna märka, att »svenska rådet
ämnade skicka henne och hennes dotter med hvit käpp och hundebröd
ur landet» — ett yttrande, som icke bidrog att göra rådet mot henne
vänligare.
Ett annat tvisteämne var den unga drottningens uppfostran,
hvilken, såsom förut är visadt, var sådan, att regeringen och rådet
slutligen funno sig föranlåtna att taga dottern från modern och lemna henne
å nyo i sin fasters vård, åt hvilken Gustaf Adolf förut anförtrott henne
och hos hvilken Christina också trifdes vida bättre än hos modern.
Denna klagade emellertid bitiert öfver den oförrätt, som blifvit henne
tillfogad, och sade sig hellre vilja lefva af vatten och bröd i främmande
land än sitta vid konungsligt bord i Sverige.
Ytterligare anledning till missförstånd mellan henne och svenska
regeringen uppstod af hennes misshushållning. Hennes underhåll hade
vid förmälningen blifvit bestämdt ganska rikligt i förhållande till
Sveriges dåvarande tillgångar. Till hennes nålpenningar anslogs en summa
af 4,000 daler årligen. Till hennes lifgeding bestämdes städerna Eksjö
och Linköping samt flera kungsgårdar, med en årlig afkastning af
omkring 40,000 daler, och hon berättigades att efter konungens död låta
förvalta dessa besittningar genom egna embetsmän, ehuru efter svensk
lag. År 1628 utbyttes detta lifgeding mot Gripsholms slott samt
städerna Mariefred, Strengnäs och Eskilstuna, jemte flera i riket spridda
gårdar. Inkomsterna häraf hade bort vara fullt tillräckliga för hennes
utgifter, men voro det likväl aldrig. Hennes kostsamma hofhållning,
innefattande bland annat dvergar och hofnarrar, hvilka hos den tidens
allvarsamma svenskar väckte både harm och afsmak, samt ännu mera
hennes vurm att öfverallt, der hon träffade någon ovanligt vacker
belägenhet, låta uppföra prydliga byggnader, hvilka dock aldrig blefvo
fullbordade, så väl som hennes slösande frikostighet mot alla, som anlitade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
