Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Magnus Gabriel De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunstlingarne: Magnus Gabriel De la Gardie.
58 7
hvad grefven menar. Jag har aldrig för honom yttrat, ej heller af
Steinberg hört något sådant. Jag har icke ens talat med grefven om
Steinberg mer än en enda gång, då grefven anmärkte, att Steinberg
stigit, men han sjelf fallit i drottningens förtroende, hvaröfver han ofta
beklagat sig.» Grefve Magnus inföll, att Schlippenbach talade som en
slyngel och ljöge som en skurk, hvartill Schlippenbach svarade: »Jag
är en hederlig karl, men ni uppför er icke såsom en sådan». De la Gardie
invände: »Hvad jag sagt är sant, fastän jag icke kan med vittnen
bevisa det, ty samtalet föreföll mellan fyra ögon»; men Schlippenbach
genmälte att han aldrig vid något tillfälle talat med grefven mellan
fyra ögon. Grefve Magnus visade härvid mycken förvirring och, vare
sig af medömkan häröfver eller emedan ingenting vidare kunde
utrönas, upplöste drottningen sammankomsten.
De la Gardie anhöll härefter hos drottningen att få draga
Schlippenbach inför rätta, der han ville med ed bekräfta sin uppgift; men
drottningen svarade honom genom hertig Adolf Johan, som framfört
denna hans anhållan, att hon af godhet för grefven afrådde ett sådant
steg, som endast kunde lända till ytterligare förnedring för honom.
Andra och bättre utvägar funnos; dock finge grefven ingalunda
fördrista sig att behandla Schlippenbach annorlunda än såsom en
hederlig karl. Häri låg tydligen en vink, att han borde sända
Schlippenbach en utmaning, men härtill var De la Gardie ej hågad, utan lät
genom hertig Adolf Johan bedja Christina dels att sjelf få resa till
landet för att der öfverse sin hushållning, och dels att Schlippenbach
måtte aflägsnas från hofvet. Christina svarade att hon ej allenast
till-lät, utan äfven befäl te grefven att resa till landet eller hvart han ville,
men på hofvet finge han ej visa sig förr än han tillfredsstält hederns
fordringar. Att förvisa Schlippenbach, innan han blifvit öfverbevisad
om något ondt, vore deremot en obillig begäran, den hon ej kunde
bifalla. Hertigen gjorde under den följande dagen sitt bästa för att
blidka drottningen och lemnade henne slutligen ett bref från De la
Gardie. Hon öppnade och genomläste det, gick så en lång stund
fram och åter i rummet och sade flera gånger: »Den stackars grefven!
Den stackars grefven!» Derpå genomläste hon brefvet ännu en gång
och yttrade å nyo: »Den stackars grefven!» Något annat svar kunde
hertigen ej utverka, och följande morgon reste hans svåger till Ekolsund,
Innehållet af detta De la Gardies bref, som hos drottningen, tyckes
hafva väckt ett visst medlidande, ehuru det ej förändrade hennes
beslut att aflägsna författaren, känner man icke närmare; men sannolikt
var det till svar derå, som hon den 5 December aflät till honom eq,
skrifvelse, i hvilken hon, bland annat, yttrade:
»Om ni beslutat er för att mottaga förebråelser, så kan ni komma
hit. Med detta vilkor samtycker jag dertill, men hoppas icke att med
tårar eller undergifvenhet vinna någonting. Det enda jag kan göra för
er är att sällan tänka på och ännu mindre tala om er, ty jag kan
icke tala om er utan att klandra er. Jag måste låta er förstå, att ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
