Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Anton von Steinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunstlingarne: Anton von Sternberg.
595
Anton von Sternberg, som samtidigt med Clas Tott var Christinas
gunstling, har äfven i det föregående blifvit omnämnd. Vi hafva
berättat, huru han, född i Tyskland och son till Johan von Steinberg,
som under förmyndareregeringen blifvit adlad och af Christina utnämnd
till landdrots i Bremen, hade varit i svensk tjenst under danska och
tyska krigen, år 1646 blifvit stallmästare hos drottningen och 1650 gift
med hennes hofjungfru Catharina Ribbing, men väckt föga
uppmärksamhet förr än han i Maj 1652 räddade drottningens lif, hvarefter det
gått så mycket hastigare med hans befordringar, så att han redan 1653
blifvit friherre och öfverste vid adelsfanan samt kort före drottningens
tronafsägelse upphöjd till grefve, hvilken upphöjelse dock hos adeln
väckte synnerligt missnöje och af hvilken Steinberg i sjelfva verket hade
föga heder. Han synes ock i sig sjelf varit en föga framstående
person, som endast genom drottningens ynnest erhållit någon betydenhet.
Hos henne stod han emellertid så väl, att det väckte De la Gardies
afund, hvarföre han ock försökte störta Steinberg; men vi hafva nyss
visat, att detta misslyckades och ytterligare ökade drottningens välvilja
för Steinberg, hvilken också fick åtfölja henne, då hon efter sin
tronafsägelse lemnade riket. Hennes ynnest för honom räckte dock ej
särdeles länge, ty några månader efter sin afresa skref hon till den nye
konungen, att Steinberg under resan visat henne missaktning samt
begått en mängd lättsinniga streck. För att blifva qvitt en så obehaglig
följeslagare ämnade hon skicka honom tillbaka till Stockholm med ett
bref, hvari hon berömde honom, men bad konungen icke fästa något
afseende vid loforden deri, utan tvärt om visa sitt misshag öfver
Stein-bergs uppförande mot henne — ett bevis att Christina nu äfven gjorde
sig skyldig till falskhet, hvilket fel man förut ej kunnat förebrå henne.
Steinberg blef också ganska kallt emottagen af Carl Gustaf, som redan
under hans gunstlingstid icke haft särdeles fördelaktiga tankar om
mannen. År 1655 blef likväl Steinberg utnämnd till öfverkammarherre hos
Carl X:s drottning Hedvig Eleonora, hvilket tyckes visa, att konungen
då blifvit honom mera bevågen.
Länge tyckes dock ej Steinberg varit i utöfning af denna hof*
tjenst, ty under året 1656 finner man honom i Finland såsom öfverste
för adelsfanan derstädes, hvilken befattning han dock utöfvade så, att
han förlorade truppens tillgifvenhet och rådet i Maj 1657 föreslog hans
afsättning samt sedermera måste begära konungens särskilda befallning
för att kunna förmå honom att utlemna adelsfanans standarer.
Under förmyndarestyrelsen efter Carl X:s död lät han icke sällan
höra af sig, men på ett sätt som för honom var föga hedrande.
Redan under året 1660 klagades öfver honom, att han »oskäligt» slagit
skjutsbönder och bedrifvit annat öfvervåld samt att han i sitt befäl
varit hård och våldsara. Följande året hade han slagit och dagligen
fängslat sina egna tjenare samt tog mycket illa, att öfverståthållaren
Rosenhane ogillade ett sådant förfarande. Vid begrafningen efter
fältmarskalken grefve Robert Douglas kom Steinberg och en öfverstelöjt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
