Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Anton von Steinberg - Christofer Carl von Schlippenbach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunstlingarne: Christofer Carl von Schlippenbach.
597
års riksdag, kom han i delo med landtmarskalken, riddarhusfiskalen och
riddarhussekreteraren, hvilken han hotade med käppen. Han var nu
af alla ansedd såsom oefterrättlig och hade äfven sjunkit i fattigdom,
då han endast hade en öfverstlöjtnantspension att lefva af, hvilken man
af barmhertighet gifvit honom. Han dog i December 1675, och hans
enka, Katarina Ribbing, fick af Carl XI en årlig pension af 1000 daler
s. m. Hon begrofs i Riddarholmskyrkan, der hon, för sin fattigdom,
fick en graf mot en afgift till kyrkan af endast 60 daler kopparmynt.
I motsats till Clas Tott var Steinberg den bland Christinas
gunstlingar, af hvilken hon minst hade någon heder.
Christofer Carl von Schlippenbach stod äfven högt i Christinas
ynnest under sista tiden af hennes regering. Hans far, Christofer
von Schlippenbach, var arfherre till Salingen och Wiltzing i Kurland,
der sonen föddes nyårsdagen 1624. Han gick tidigt i svensk
krigstjenst och var öfverste för ett infanteriregemente, då han 1649 blef
hofmarskalk hos dåvarande pfaltzgrefven Carl Gustaf, på hvars förord han
af Christina antogs till hennes öfverstemunskänk och kammarherre 1653,
samt hade mot slutet af detta år redan gjort sådana framsteg i hennes
gunst, att hon under hans tvist med Magnus De la Gardie bestämdt
trädde på hans sida. Det är också troligt, att han var oskyldig till
de yttranden, hvilka De la Gardie påbördade honom, men alldeles
säkert år det likväl icke, ty Schlippenbach var ingen fullt ren karakter.
Han hade från Carl Gustafs tjenst öfvergått till drottningens för att
hos henne bevaka hertigens fördelar, och man finner honom sedermera
i det något tvetydiga förhållandet att vara den enas gunstling och
arbeta för den andra. Egenskapen af gunstling på samma gång hos den
afgående som hos den blifvande regenten var emellertid högst
fördelaktig för Schlippenbach. I början af året 1654 blef han först
öfver-kammarherre hos drottningen, så öfverste för lifgardet och derefter, den
i Juni, på samma gång friherre och grefve, samt fick till grefskap
staden Sköfde, som sedermera lärer blifvit utbytt mot Falköping. Han
skref sig emellertid från denna tid grefve till Sköfde, friherre till Ljuxala
(i Åbo län), herre till Kaltzenhausen (i Elsass), Wollin (i Pomern) samt
Salingen och Dondage (i Kurland).
Efter Christinas tronafsägelse skickades Schlippenbach till flera
tyska furstar att för dem tillkännagifva Carl X:s uppstigande på Sveriges
tron samt tillika söka förekomma några misshälligheter i följd af det
då pågående kriget mellan Sverige och staden Bremen. Detta uppdrag
synes han hafva utfört till den nye konungens belåtenhet, ty man
finner honom sedermera ofta använd i diplomatiska värf och i allmänhet
stod han i oafbruten ynnest hos Carl X under hela dennes regering.
År 1656 blef Schlippenbach svensk minister hos kurfursten af
Brandenburg, år 1657 krigspresident och samma år riksråd. År 1658
var han en bland dem, som tillstyrkte det förnyade anfallet mot
Danmark, och till dem, som ogillade detta anfall, sade han: »Vi ämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
