Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Gustaf Oxenstierna - Gustaf Gustafsson, grefve af Wasaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Embetsmännen: Gustaf Gustafsson af Wasaborg. 605
man och i synnerhet intagit ett ganska framstående rum bland våra
industriidkare, i hvilken egenskap vi skola till henne återkomma.
Gustaf Gustafsson, grefve af Wasaborg och till Nystad i Finland,
friherre till Vibyholm i Södermanland, herre till Saris i Finland samt
till Wilshausen och Dahlén i Bremen, var född i Stockholm i Maj 1616
och naturlig son af Gustaf Adolf och Margareta Cabeliau, hvars
förbindelse med den då tjuguårige konungen vi förut omtalat. Hennes son
•Gustaf erkändes af honom och fick också namnet Gustafsson samt
stäldes under riksamiralen Gyllenhjelms uppsigt, hvilken tog en ganska
omsorgsfull vård om hans uppfostran. Efter goda förberedande studier
hos sin fosterfader sändes han, vid fjorton års ålder, 1630 till
Wittenberg, då Tysklands mest berömda lutherska lärosäte, der han valdes
till rector illustris och höll 1631 ett latinskt tal öfver Gustaf Adolfs
seger vid Leipzig. Vid underrättelsen om sin faders död nedlade han
lektoratet och var på väg till svenska hären, då han i Weissenfels
mötte det kungliga liket. Han lät öppna kistan och sedan han en
stund tyst och under tårar sett faderns förbleknade anlete, utbrast han:
»Nu är det tid, att också jag blifver en man i verlden». Han sökte
svensk tjenst och blef redan 1633 öfverste för ett lifländskt
rytteriregemente samt kommendant i Osnabrück. Genom Axel Oxenstiernas
inflytande blef han 1634 administratör i stiftet Osnabrück, men följde
likväl med sitt regemente de svenska fanorna ända till Baners död
1641, då han lemnade krigstjensten och begaf sig till sitt stift. Han
hade härtill blifvit föranledd af misshällighet med sina officerare, en
följd af hans häftiga lynne och den obetänksamhet, hvartill han vid
flera tillfällen gjorde sig skyldig. Under återstående delen af
förmyndarestyrelsen stannade han inom sitt stift, men sedan Christina
tillträdt regeringen, utnämndes han 1645 till guvernör i Estland samt blef
i Augusti 1646 på en gång friherre och grefve, med Vibyholms
kungsgård till friherreskap samt finska staden Nystad, med Nykyrke och
Lettala socknar om tillsammans 206 hemman, till grefskap. Redan
1637 hade han blifvit adlad, med bibehållande af namnet Gustafsson,
men skulle, efter sin upphöjelse i grefligt stånd, kalla sig grefve af
Wasaborg. Kort efteråt blef han, den 5 September 1646, riksråd och
stod då högt i Christinas ynnest. Denna varade likväl icke särdeles
länge, möjligen derföre att den nye grefven visade sig såsom en varm
vän till den då i onåd varande Oxenstierna och äfven till Per Brahe,
hvars inflytande då likaledes var i aftagande. Någon statsman var för
öfrigt grefven af Wasaborg visst icke, dertill var han allt för
öppen-hjertig och meddelsam. »Man kan icke», sade Christina om honom,
>uti vigtiga värf använda den, som icke kan tiga.» Han blef också ej
af henne tillräckligt kraftigt understödd i sina anspråk på
biskopsstiftet Osnabrück, hvilket han sökte få sekulariseradt till ett verldsligt her-
tigdöme för sig ocli sina. efterkommande, men hvilket lian vid
westfaliska fredens afslutande förlorade. Dock förband sig den af stiftet till
administratör valde grefve Frans Wilhelm af Wartenberg att till honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
