Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Johan Adler Salvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Embetsmännen’. Johan Adler Salvius.
609
den med de särskilda tyska staternas i Hamburg församlade sändebud.
Sedan dessa förberedelser voro afslutade, sändes Salvius, tillika med
Johan Oxenstierna, år 1643, till Osnabrück att der vara Sveriges
ombud vid fredsunderhandlingarna. Under sitt långvariga vistande i
Hamburg hade han vunnit stort rykte för diplomatisk skicklighet och det
så mycket mera, som hans befattning varit en af de mest brydsamma,
då han hade att i första hand mottaga, besvara eller framföra alla
fordringar och klagomål hos eller af fiender, bundsförvandter, svenska
härförare, tyska furstar och svenska regeringen. Än hade han att
gen-drifva franska regeringens framställningar om uppskof med
underhållspenningarnas utbetalande, än att ställa de svenska härarna tillfreds
öfver uteblifven sold, än att till tyska furstar afgifva förklaringar eller
ursäkter öfver svenska truppers framfart eller göra föreställningar mot
bristande noggrannhet i åtagna skyldigheters fullgörande, än att
redogöra för en mängd kinkiga uppdrag från svenska regeringen, o. s. v.
Härunder fick han många fiender. Man förbittrades öfver hans
motstånd, hans ihärdighet och i synnerhet öfver den slughet, hvarmed
han utspanade och gjorde om intet många för Sverige vådliga planer.
Stundom var oviljan mot honom sådan, att han ej vågade visa sig på
Hamburgs gator af fruktan för sina och för Sveriges fiender. Han gjorde
likväl under denna tid Sverige ganska vigtiga tjenster både såsom
politisk och som penninge-underhandlare samt gaf i nödens stund sjelf
förskotter till ganska betydliga belopp, dels af egna medel och dels
genom anlitande af sin kredit hos penningemännen. Sjelf var han
också nu en ganska rik man, så väl genom sitt gifte som genom
hvarjehanda förvärf, hvarom sades mycket, som ej var för Salvius
fördelaktigt, och bland annat påstod man, att utländska makter sökt
genom gåfvor vinna honom; men man har dock intet bevis, att han
derföre varit mindre mån om sitt fäderneslands fördel.
Salvii deltagande i de westfaliska fredsunderhandlingarna, hans
tvister derunder med Johan Oxenstierna och hans enskilda
skriftvexling med drottningen hafva vi i det föregående omtalat. Att han
såsom underhandlare var Johan Oxenstierna vida öfverlägsen, är
otvifvelaktigt; men ju större hans förmåga i sjelfva verket var, desto mera
ligger det ock honom till last, att han ej tillräckligt kraftigt bevakade
Sveriges fördelar, utan i stället att allvarligt framhålla dem för
drottningen, gjorde sig till verktyg för hennes ovilja mot Oxenstierna och
undseende för Frankrike. Hans belöning blef, att han, när
fredsunderhandlingarna voro i allt hufvudsakligt afslutade, den 27 Mars 1648
utnämndes till riksråd, hvilket betraktades såsom en stor utmärkelse
för en man af ofrälse börd och äfven väckte mycket motstånd inom
rådet. Drottningen svarade dock på de gjorda anmärkningarna, att,
»när man söker goda råd, frågar man icke efter sexton anor. Salvius
skulle ju utan tvifvel vara kapabel, om han vore af stor familj, men
så kunde han ock räkna sig för en ära, att man intet annat hade emot
honom. Mig är angeläget att hafva dugligt folk. Om de gode herrar
Starbäck t. Bäcks t rem, Ber ur Sv. fflst, V. 3 q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
