Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Johan Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
taga hans. Ingen biskop på hans tid var ock så åtlydd som han.
Hans orubbliga oveld och varma nitälskan erkändes allmänt, men
strängt höll han efter sina prester.
För öfrigt lät Rudbeck bygga en mängd nya kyrkor inom sitt stift
och försåg mer än halfva antalet församlingar derinom med nya
kommi-nistraturer. Öfver alla socknar skaffade han sig beskrifningar och ritade
med egen hand kartor öfver hela sitt stift. Förut funnos inga
ordentliga kyrkoböcker eller inventarier, men nu kom allt sådant i
vederbörlig ordning. Då, på hans tid, de fleste, hvilka icke eftersträfvade
kyrkans högre värdigheter, läto prestviga sig såsom djeknar eller på
sin höjd reste till akademien för att låta inskrifva sig bland
studenterna och derigenom slippa öknamnet »gulnäbbar», hvarmed
djekne-presterne betecknades af studentpresterna, lät Rudbeck i Vesterås
inrätta ett prest-seminarium, hvarest prediko- och disputations-öfningar
höllos, bibelns grundtexter förklarades samt undervisning meddelades i
teologi, och denna inrättning kom snart i sådant anseende, att äfven
studenter från akademien anmälde sig för att der blifva intagne.
Genom allt detta hade Rudbeck vunnit sådant rykte för kraft och
ordningssinne, att Gustaf Adolf år 16 2 7 åt honom uppdrog förrättandet
af kyrkovisitationer i Estland och Lifland, der i alla kyrkliga
förhållanden oordningen och oskicket voro ännu större, än de varit i Vesterås
stift vid Rudbecks ditkomst. Vi hafva i det föregående omnämnt huru
han fann förhållandena i de båda nyvunna landskapen och huru han
i följd af det motstånd, han der från alla håll rönte, ej kunde, oaktadt
all sin nitälskan och sin stora förmåga, uträtta någonting väsentligt.
Inom sitt eget stift åter fortsatte han efter hemkomsten sin
omfattande och der i hög grad fruktbärande verksamhet lika nitiskt som
förut. För stiftet så väl som för svenska kyrkan i allmänhet verkade
han ock med samma nit äfven vid de sjutton riksdagar, som höllos
under hans biskopstid och hvilka alla han bevistade. Under dessa
riksdagar skref han en mängd uppsatser i ståndets och rikets
angelägenheter samt begagnade äfven dessa tillfällen att för sitt stift eller
sina prester utverka åtskilliga fördelar eller lindringar, hvilka, såsom
han sjelf berättat, kostade honom »träget anhållande och mycket lopp»
till de maktegande, stundom äfven uppoffringar ur egen kassa till
»äre-skänker», hvilka äfven rikets högste embetsmän icke försmådde.
Vi hafva förut omtalat huru Gustaf Adolf, för att göra slut på
biskoparnes sjelfrådighet och afhjelpa de många skiljaktigheter i
kyrkoordningen, som i följd deraf uppkommit inom de särskilda stiften, sökt
införa ett general-konsistorium, som skulle blifva en kollegial
öfver-verstyrelse i allt som rörde kyrkan och undervisningsväsendet. Det af
Oxenstierna utarbetade förslaget till en sådan öfverstyrelse, hvilket
framlemnades vid 1623 års riksdag, afsåg att deraf göra ett slags
rikskollegium, i hvilket det presterliga elementet skulle blifva mycket
un-derordnadt; men förslaget mötte å presterskapets sida ett allvarsamt
motstånd, för Hvilket Rudbeck och dåvarande biskopen i Strengnäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
