Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Johan Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
delse. Hvad som dock mest låg honom till last var, att han år 1636 från
tryckeriet i Vesterås utgaf en på latin författad samling af alla ända
från äldsta tider för presterskapet utfärdade privilegier, dem han
påstod ännu vara gällande. Boken var tillegnad rådet, och i företalet
yttrades åtskilligt, som hade utseende af en uppmaning till regeringen
att »ej glömma sin pligt mot kyrkan och presterskapet, så framt den
ej ville begå mened samt anses för visare än Gud och fromma
förfäder». Riksdrotsen Gabriel Oxenstierna och riksrådet Johan Skytte
hade fått hvar sitt exemplar af boken sig tillsända, och Skytte yttrade,
efter dess genomläsning, till rådsprotokollet, att ingen farligare skrift
varit i Sverige utgifven på hundra år än denna, hvari några balkar i
lagen blifvit omkullslagna och privilegier åberopade, som under
katolska tiden varit presterskapet gifna, men genom Vesterås recess 1527
blifvit upphäfna eller inskränkta.
Så inföll 1636 års utskotts-riksdag, vid hvilken regeringen å nyo
framlade förslaget om införande af ett general-konsistorium; men
presterne sände denna gången ingen deputation att mottaga den kungliga
propositionen, såsom eljest varit öfligt, eller ens att helsa regeringen,
hvilket betraktades såsom uppstudsighet, och då presteståndet äfven nu
vägrade att antaga förslaget, blef oviljan hos regeringen och rådet
ytterligare ökad. Man beslöt ock nu att taga Rudbeck för hufvudet, såsom
ståndets mest framstående ledare, och anledningar att åtala honom fann
man dels i den utgifna boken, dels i det här ofvan omnämnda
bön-förmuläret och brefvet, dels ock i en hos regeringen anmäld vägran af
Rudbeck att låta en prestman, som af en enka i Vesterås blifvit
anklagad att hafva beskylt henne för tjufnad, svara inför verldslig domstol.
Regeringen ansåg sig likväl böra gå varsamt till väga, så väl för
det stora anseende Rudbeck egde som för att ej reta presterskapet,
och derföre blef, innan man vidtog någon strängare åtgärd, ett utskott
af presteståndet den 15 Juni uppkalladt inför rådet för att yttra sig om
den af Rudbeck författade boken. De tillkallade förklarade sig väl icke
kunna gilla densamma, men trodde den ej vara skrifven i ondt uppsåt
och anhöllo, att författaren måtte tillåtas sjelf förklara sig. Regeringen
och rådet tycktes likväl hysa en viss skygghet att inlåta sig
omedelbart med den kraftige och orädde biskopen, och ståndets deputerade
blefvo derföre ålagde att inhemta och meddela rådet hans förklaring.
Det skedde några dagar derefter, men då förklaringen fans
ofullständig, fick Rudbeck den 21 Juni företräde, då äfven några biskopar,
superintendenter och teologie doktorer voro närvarande. Rudbeck försvarade
sig med mycken käckhet, men ej med den ärlighet, man af en sådan
man bort vänta. Så påstod han, att något klander öfver den
nuvarande regeringen ej vore med boken afsedt, emedan den varit skrifven
dels vid Carl IX:s kröning och dels vid teologie doktors-promotionen,
ehuru flera uttryck deri tydligen afsågo förhållanden, som inträdt
under förmyndarestyrelsen; att de uppräknade privilegierna voro anförda
endast berättelsevis, ehuru bokens titel uttryckligen angaf dem såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
