Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas tronafsägelse - Christinas tronafsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas tronafsägelse.
645
eder skyldighet af eder fordrat. Ständerna, så hvar för sig som
gemensamt, har jag ock orsak att berömma för all visad hörsamhet. Å
min sida kan jag säga, att jag haft god vilja och alltid eftertraktat att
främja deras välfärd, och de i rådet äro vittnen till mina handlingar.
Och såsom rätten till kronan tillfallit mig för min faders skull, hvilken
med sitt blod köpt eder mycket, deröfver I nu hafven att eder hugna,
men jag icke kunnat fullgöra eder åstundan att fortplanta hans ätt,
har jag sökt på bästa sätt afhjelpa detta fel genom att öfverlemna åt
min käre frände rikets spira och regering, hvartill jag önskar både
honom och eder all den lycka, hvaraf I gjort eder förtjenta. Jag räknar
det mig till ära, att jag i mitt samvete vet mig ingen orsak hafva att
begära förlåtelse af någon. Jag skulle högt värdera, om I villen
ihågkomma de goda afsigter jag alltid haft för eder välfärd, tackar äfven
dem, som intet försummat i sina pligter mot mig, hvaremot jag ock
försäkrar dem att vilja vid alla tillfällen söka deras välstånd, beder ock
eder alla hafva det förtroende till mig, att, om jag ändrat min
ställning i lifvet, förändrar jag dock aldrig den tillgifvenhet, jag för eder
hyser. Om jag icke kunnat uppfylla allas önskningar, så ville de dock
se på den välvilja jag alltid mot dem haft, önskar nu, att Gud ville
uppehålla eder alla i ett önskligt tillstånd och att jag alltid måtte få
höra, att eder väl går. Deraf skall jag hafva min tillfredsställelse,
hoppas ock de ville göra mig den äran och tro, att jag skall hafva dem
alltid uti ett godt minne»
Detta tal gjorde ett djupt intryck. Allt hvad man förut lagt
drottningen till last var nu i avskedsstunden förgätet, och alla erkände gerna
den välvilja mot alla, hvaröfver hon berömde sig. Också syntes tårar
i mångas ögon och sjelf var hon vid flera tillfällen under sitt
afskedstal så rörd, att rösten svek henne.
Schering Rosenhane svarade å ständernas vägnar och talade om
deras djupa sorg öfver drottningens beslut, till hvilket de, emot sin
vilja, måste lemna sitt bifall. Han tackade äfven för det goda valet
af efterträdare och för den myckna möda drottningen haft i regeringen,
samt bad henne slutligen förlåta, om någon bland dem gjort henne
emot. Efter talets slut framträdde först Rosenhane samt derefter de
fyra talmännen och kysste drottningens hand.
Derefter nedsteg drottningen äfven från nedersta trappsteget och
vände sig till hertigen, hvilken hon erinrade om de många och stora
konungar, som innehaft Sveriges tron, samt uppmanade honom att följa
deras exempel, tilläggande, att en sådan uppmaning dock ej behöfdes
till hertigen, hvars höga furstedygder hon kände. Det hade varit med
afseende å dem, ännu mera än å slägtskapen, som hon valt honom
till sin efterträdare. Den enda tacksamhet, hon af honom begärde,
var ömhet mot hennes moder samt vård om de vänner och tjenare,
*) Bland de flera olika uppteckningarna af detta drottningens tal har här
blifvit följd den, som förekommer i Ridd. och Adelns riksdags-protokoll, V: 234,
hvilken synes vara den mest ordagranna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
