Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas senare öden - Hennes besök i Sverige 1667 - Hennes vistande i Hamburg - Hennes försök att blifva drottning i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
messan likasom förra gången. Så landsteg hon den 6 Maj 1667 i
Helsingborg och fortsatte resan ända till Norrköping oaktadt alla
erinringar från regeringen om det utfästa vilkorets iakttagande; men då
hon nu erhöll en bestämd förklaring, att hon ej skulle tillåtas i
Stockholm hålla någon katolsk gudstjenst, vände hon i harmen tillbaka ännu
hastigare än hon kommit och var redan den 25 Maj åter i
Helsingborg samt skyndade derifrån till Hamburg, der hon möttes af
underrättelsen, att påfven Alexander VII aflidit och fått till efterträdare
kardinal Rospigliosi, under namn af Clemens IX. Då den nye påfven
var förklarad vän af Christina, beslöt hon med en präktig fest visa sin
glädje öfver hans val till katolska kyrkans öfverhufvud. Framsidan af
hennes palats skulle illumineras och påfvens namn der lysa, bildadt af
600 lampor, hvarförutan transparenter skulle anbringas, föreställande
huru katolska kyrkan segrande trampar kätteriet under fötterna.
Förgäfves förestälde man henne vådan af sådana prydnader i en strängt
protestantisk stad; med sin vanliga envishet stod hon fast vid sin
föresats, och då hon tillika under festen lät vin rikligen flöda bland den
samlade folkmassan, kom denna efter hand i allt starkare jäsning.
Stenar började kastas mot påfvens namn och mot transparenterna, och
massan begynte äfven vilja tränga sig in i huset. Då befäl te
Christina sin betjening möta våld med våld; skott aflossades mot de
stormande, hvilka deraf ytterligare förbittrades, och ställningen blef så
hotande, att Christina nödgades förklädd smyga sig ut genom en bakport
och söka en tillflykt i svenske ministerns hus. Den anryckande
stadsvakten afstyrde dock alla vidare våldsamheter, och genom penningars
utdelande åt de sårade samt åt de dödades efterlemnade anhöriga
stäldes allt åter till rätta.
Oaktadt hvad sålunda förefallit dröjde Christina äfven denna gång
ett helt år i Hamburg och började derifrån nya underhandlingar med
svenska regeringen om rättighet att få komma till Sverige och der
erhålla fri religionsöfning för sig och sitt hof. Hon rönte en bestämd
vägran från regeringens sida, men dä hon vände sig till ständerna,
som då voro missnöjda med regeringen, blef hennes framställning
bifallen. Ingenting hindrade henne således att nu verkställa det beslut,
hvilket hon tycktes hafva så ifrigt omfattat, men i detsamma uppgjorde
hon ett nytt förslag, som kom henne att afstå från det förra.
Konung Johan Casimir i Polen nedlade i September 1668 sin
krona, och Christina skyndade att anmäla sig såsom sökande till
densamma, under åberopande af sin slägtskap med de polska Vasarne.
Hon rådförde sig med påfven, som gillade hennes förslag och genom
sin hofpredikant, cistercienser-munken Hacki, som af henne sändes till
Warschau, samt genom dervarande påfliga nuntien inledde hon
underhandlingar med åtskilliga medlemmar af polska riksdagen och lät äfven
förstå, att hon möjligen kunde låta förmå sig till äktenskap med
någon, hvilken man i Polen kunde önska till regent. Hennes medtäflare
om polska kronan använde emellertid kraftigare öfvertalningsmedel, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
