Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Christofersson gifvit en afskrift af smädeskriften utan att detta gifvit anledning till något förhör med Nils, hvarför goda skäl tyckas vara för handen att antaga honom varit angifvaren. Fleming infann sig hos drottningen för att anmäla hvad han fått veta, försäkrande tillika, att intet uppror vore att befara. »Hela tillställningen bestode blott i en svans utan hufvud. Man kunde i tysthet reda härftråden, straffa dem man ville och afhugga släpet. Sedan finge partiet löpa stubbsvansadt i många år». Drottningen svarade lugnt: »Hvad I sägen, herr Herman, är rätt sedt, men jag vet kanske mer än I. Jag vet, att de meddelat prinsen sina fördömda anslag. I, som hafven hans förtroende, hvad menen I derom?» Fleming svarade: »Det är väl så möjligt, men det jag med visso vet är att prinsen icke biter på den kroken, utan blir på dessa gesäller än mera uppmärksam och lärer, som en trogen undersåte, gifva eders maj:ts sina tankar tillkänna.» Drottningen genmälde: »Jag vet ock att förliden natt sändes honom ett nytt bud. Lustigt blir att se hur han härvid bär sig åt. Hvad menen I?» – »Jag tror för säkert, såsom jag sagt, att innan kort har eders maj:t prinsens express, med notis om allt hvad han vet, ty han är en både för ärlig och för klok herre att gå in på sådant, det vet jag för visso.» Drottningen ville likväl, att man för att få reda på alla sammansvurne skulle låta det gå till ett upplopp, »då låta dem först komma allesammans på teatern, innan man fälde ridån och hade dem alla i fällan. Det kunde väl bli ett rasp af, men jag med mina knektar fruktar platt intet för utgången. Man blefve då viss om hvilka alla vore. Emellertid låtsa om intet.» Det var endast med svårighet Fleming kunde förmå drottningen afstå från detta sätt att få de om saken medvetande i fällan [1].
Såsom vi veta, blef Carl Gustafs handlingssätt sådant, som Fleming förutsatt, och Christina lät betyga honom sitt synnerliga välbehag deröfver; men då Bengt Skytte, som blifvit inblandad i rättegången mot Messenierne och vid sin återkomst till fäderneslandet i Oktober 1652 tilltalades för delaktighet i deras brott, härunder yttrade, att prinsen sagt sig hafva farhåga att umgås med honom, emedan Skytte var i drottningens gunst, anmärkte hon genast, att han derigenom satte en fläck på arfprinsen, och i ett vidlyftigt bref infordrade hon dennes förklaring. Carl Gustaf redogjorde då utförligen för sina förhållanden till Skytte för att öfvertyga Christina huru oskyldigt han af denne blifvit åberopad, samt bad henne tillika ej tillåta någon inblanda hans namn i smädeskrifter och annat bakdanteri. Icke desto mindre blef han, när han någon tid efter sin faders död infann sig i hufvudstaden för att uppvakta drottningen, af henne mottagen med sådan köld, att det väckte alla närvarandes uppmärksamhet och hans egen förvåning.
Johan Casimir hade lefvat i stillhet på Stegeborg, allt sedan hans så länge och så oaflåtligt fullföljda sträfvande att bana sin äldste son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
