Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måtte kunna genom utskrifning förstärkas och nödiga penningemedel anskaffas.
Första öfverläggningsämnet vid riksdagen blef i anledning häraf kriget och beredandet af erforderliga medel dertill. Äfven vid denna riksdag, likasom vid den år 1652, tillsattes ett hemligt utskott, hvars ledamöter utsågos af konungen och i hvilka inga bönder sutto. Det hade att yttra sig rörande krigsfrågan, och öfverläggningarna derom skedde i konungens närvaro. Han framstälde hufvuddragen af den politiska ställningen och framhöll de anledningar till krig den innebar, hvarefter frågan närmare utvecklades af rikskanslern. Öfverläggningarna fortgingo endast under tre dagar, hvarefter ständerna öfverlemnade till konungen att i denna fråga besluta.
Derefter följde rådplägningarna om den utskrifning och de gärder, som kunde anses erforderliga. Härom öfverlade stånden både länge och ifrigt, dels hvart för sig och dels med hvarandra genom utskott. Resultatet blef, att ständerna beviljade för åren 1656, 1657 och 1658 en utskrifning efter samma grunder, som blifvit stadgade vid 1652 års riksdag, nemligen att en knekt skulle uppsättas af hvart tionde skatte- och krono- samt hvart tjugonde frälsehemman. Borgareståndet lofvade att, under nämnda trenne år, hålla dubbelt antal båtsmän mot vanligheten tillhanda, om nöden oundvikligen så fordrade. Boskaps- och mantalspenningarna skulle utgöras efter vanligheten, äfvensom slagtareaccisen. Qvarntullen skulle åter införas i vissa större städer. Allmogen åtog sig att utgöra en tunna spanmål och en rdr i penningar för hvart helt hemman, dock endast för ett år; adeln och krigsbefälet att för sina landtbönder erlägga hälften mot skatte och krono af all extraordinarie krigshjelp; presterskapet att utgöra, biskopar och superintendenter en afgift i ett för allt enligt särskild upprättad längd, presterne på landet en spanmålshjelp af två tunnor spanmål för hvarje 60 mantal inom församlingarna, och i städerna en tjugondedel af det underhåll, de hade af kronan i spanmål, penningar eller annan ränta, samt borgerskapet att under de tre följande åren erlägga en krigshjelp, hvar stad efter som den å en särskild förteckning sig angifvit.
Det svåraste öfverläggningsämnet vid denna riksdag var likväl det om en reduktion af de afhända kronogodsen. Vi hafva i det föregående visat, huru ifrigt en sådan yrkades af de ofrälse stånden vid 1650 års riksdag. Under den nästföljande öfvergåfvos bönderne af preste- och borgarestånden, men fortsatte detta oaktadt sitt yrkande på reduktionen lika ifrigt som förut, ehuru de ingenting kunde utverka mot de tre öfriga ståndens så väl som regeringens beslut. Vid 1654 års riksdag väntade man att denna fråga skulle återkomma, men allas tankar voro då så upptagna af regentombytet, och riksdagen blef, sedan detta försiggått, så hastigt afslutad, att den kinkiga frågan äfven då blef undanskjuten. Vi hafva emellertid sett, att den nye konungen gjort en början till denna frågas handläggning genom de uppgifter han infordrade från kammarkollegii president Herman Fleming och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
