Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen skulle förmå de tre ofrälse stånden att antaga och underskrifva beslutet. Endast
Bengt Skytte, rikskanslern Erik Oxenstierna och riksskattmästaren Magnus De la Gardie synas hafva
biträdt konungens mening.
Konungen förklarade, att han väl ville försöka med de tre stånden, men förut måste man veta medelst hvilka skäl de borde öfvertalas, ty att bruka den konungsliga myndigheten till en befallning, utan några grunder, det anstode honom ej. Han kunde icke gynna det ena ståndet mera än det andra. Härvid stod han ock fast och lät följande dagen, den 19 Juni, förr än de tre ståndens deputerade kommit upp till slottet, uppläsa för rådet förslag till en ny paragraf i riksdagsbeslutet, af innehåll att en ransakning skulle hållas innan nästa riksdag, då det afgörande beslutet kunde fattas, och att under tiden en bestämd kontribution skulle utgå af godsen. Rikskanslern föreslog, att denna kontribution skulle bestämmas till fjerdeparten af godsens ränta, och detta blef nu rådets enhälliga beslut, hvilket således i sjelfva verket öfverensstämde med hvad konungen dagen förut föreslagit. I denna första brytning mellan konungen och rådet hade således han blifvit den segrande.
Beslutet, sådant det i rådet blifvit fattadt, framstäldes genast för riddarhuset genom några bland rådets ledamöter, anförda af rikskanslern, samt bifölls äfven af adeln. De öfriga tre stånden gjorde visserligen åtskilliga invändningar deremot; men då deras hufvudsakligaste anmärkning mot det förra beslutet, att reduktionen derigenom skulle blifva för alltid afslutad, nu var undanröjd, medgåfvo äfven de, att den föreslagna reduktionsstadgan finge intagas i riksdagsbeslutet, dock så, att konungen skulle deröfver sjelf författa en ytterligare förklaring, hvilken ständerna lofvade med hörsamhet efterkomma.
I riksdagsbeslutet af den 25 Juni 1655 infördes ock, att ständerna »funnit nödigt sätta kronans fasta jordagods i ett bättre stånd, än de nu voro, ty ehuruväl några lägenheter deribland kunna för vissa skäl hafva varit upplåtna till inbyggarne i riket och dermed landets häfd och uppkomst, jemte undersåtarnes förkofring, befordrad, emedan likväl ögonskenligen missbruk dervid äro inritade, som i många stycken göra rikets inkomster och rättigheter märkligt intrång; ty rätta vi gerna, och oaktadt icke ringa afgång för oss deruppå följer, våra privata intressen till fäderneslandets allmänna välmåga.» De medgåfvo derföre, att »en skälig och moderat reduktion må deröfver anställas» efter vissa grunder, som härefter anfördes. Allt hvad före konung Gustaf Adolf den andres och stores död den 6 November 1632 blifvit bortsåldt, bortgifvet eller på annat lagligt sätt från kronan föryttradt skulle förblifva fast och stadigt. Deremot skulle hvar och en, som efter den 6 November 1632 erhållit af kronan skatte- eller kronojord, vara skyldig att derå förete fullständiga åtkomsthandlingar, och om dervid visade sig, att sådan jord blifvit bortgifven på grund af falska uppgifter om egendomen eller dess värde eller om gåfvotagarens eller dess förfäders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
