Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållanden. Dessa värfvade utländingar utgjorde kärnan af det polska fotfolket, som i allmänhet var svagt och sällan uppgick till en fjerdedel af rytteriets styrka. Den polska hären var sålunda företrädesvis en ryttarehär, då så väl adeln som qvartianerne och kosackerne stridde till häst. Husarerne, bestående af de rikare adelsmännen, utgjorde den yppersta delen af hären. Deras hufvudvapen var en 19 fot lång pik, från hvars spets fladdrade en 4 à 5 fot lång flagga för att skrämma fiendens hästar. För öfrigt utgjordes deras beväpning af en krokig sabel, en stridshammare och ett par pistoler. De voro praktfullt utstyrde med örn- eller falkfjädrar svajande öfver den höga czapkan, som skyddade hufvudet, och med lejon-, tiger- eller leopardhud öfver axlarna. Hvarje husar tjenade med 5 hästar, så att 20 husarer bildade en sqvadron om 100 hästar, hvars första led utgjordes af husarerne och de fyra öfriga af lättare beridna och beväpnade. De bland adelsuppbådet, som icke hörde till husarerne, voro likasom qvartianerne beväpnade med kroksabel, pistoler och en kort karbin. De lätt beridne kosackerne hade en kortare pik, kroksabel, ett mindre skjutgevär och en stridsyxa samt begagnades företrädesvis i det så kallade lilla kriget, för hvilket de voro särdeles lämplige. Det polska artilleriet var ännu sämre än infanteriet och utgjordes vanligen endast af ett ringa antal tunga, klumpiga och illa betjenade kanoner. Deremot åtföljdes hvarje polsk här af en ofantlig tross, så att betjeningens, qvinnornas och trossknektarnes antal ofta var vida större än de stridandes. Rytteriet egde en ganska högt uppdrifven färdighet i att sköta både hästar och vapen, men disciplinen var i allmänhet dålig i följd af adelsmännens stolthet och sjelfrådighet. Den polska härens sammansättning var väl afpassad efter landets beskaffenhet. Den kunde hastigt genomila de vidsträckta slätterna, så snart den ej besvärades af någon talrikare tross. De våldsamma rytterianfallen voro ock farliga för hvarje fiende, som icke hade nog kallblodighet att med fasthet möta dem; men så snart ett sådant anfall var afslaget, hade den polska hären i anseende till sin brist på artilleri och infanteri föga kraft att i sin ordning möta ett fiendtligt anfall.
Det område, denna här hade att mot svenskarne försvara, den blifvande krigsskådeplatsen, utgjordes af de delar utaf Polen, som genomflytas af Weichseln och dess bifloder San, Wipretz, Bug, Narew och Pilica, Oderns bifloder Obra och Wartha, dennas bifloder Netze och Presna, samt Pregeln. Slätter, betesmarker, ek- eller tallskogar och moras omvexla här i stor mångfald, och de djupt nedskurna, träsklika floderna bilda många goda positioner. Deremot hade Polen här så väl som i de öfriga delarne af landet få fasta orter, och med undantag af de tyska städerna vid Weichselns mynning voro dessa i allmänhet illa byggda och bestyckade, hvarföre det också var för en fiende lika lätt att hastigt öfversvämma landet, som det var svårt att der bibehålla sig någon längre tid, emedan man ingenstädes kunde få fast fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
