Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kriget mot Polen
- Fälttåget 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibehålla sig emot ryssarnes och kosackernes vida öfverlägsna stridskrafter, samt att, förstärkt med 18,000 tatarer, den 22 Januari 1655 vinna öfver de förenade ryssarne och kosackerne en seger vid Human, hvarefter båda härarne gingo i vinterqvarter, der de förblefvo till fram på sommaren[1].
I Polen ville man i det längsta icke tro, att Sverige innan kort skulle öka antalet af dess fiender; men då man icke längre kunde betvifla, att de svenska rustningarna gälde detta land, beviljade den polska riksdagen i Juni 1655 en utskrifning af 30,000 man till häst och 7,000 till fot, hvilka dock blott till en del voro samlade, när svenskarne inryckte. Särskildt värfvade borgarena i Danzig, som förutsågo, att anfallet skulle i främsta rummet gälla dem, en besättning af 6,000 man, utvidgade sina fästningsverk och begärde ifrigt understöd af en holländsk flotta, då det för den nederländska republiken, hvars handel med Polen gick hufvudsakligen genom Danzig, måste vara af synnerlig vigt att bevara denna stads oberoende.
Sådana voro förhållandena i Polen, då kriget begynte.
Fälttåget 1655.
Carl Gustafs krigsplan var följande. Den här, som samlades i Lifland under ledning först af Gustaf Horn och sedermera af Magnus De la Gardie, så snart denne hunnit aflösa den gamle riksmarsken, skulle under fältmarskalken Gustaf Adolf Lewenhaupts befäl vid sommarens början infalla i Litauen och besätta detta landskap, innan ryssarne hunne eröfra det. Man räknade på att fruktan för dessas grymhet samt de underhandlingar, som redan blifvit inledda med den litauiska fältherren Janus Radziwil, tillhörande den protestantiska trosbekännelsen och redan derför benägen att närma sig de protestantiska svenskarne, skulle för dessa underlätta Litauens besättande. Vid samma tid skulle Arvid Wittenberg, med sin i Pomern samlade styrka, genom det kurfursten af Brandenburg tillhöriga Hinter-Pomern inrycka i Stor-Polen, der den till Sverige flyktade polske vicekansleren Radziejowsky hade flera förbindelser med adeln, hvilka borde komma de inryckande svenskarne till nytta. Sjelf ville konungen, med den styrka han från Sverige medförde på flottan, landstiga i Pomern och derifrån först understödja Wittenberg samt sedermera i förening med den i Litauen inryckta svenska hären vända sig mot det polska Preussen och besätta detta land, hvars eröfring var krigets hufvudsakliga mål.
De första fiendtligheterna föreföllo vid lifländska gränsen, just der svenskarnes anfall sammanstötte med ryssarnes. Lewenhaupt uppbröt från Riga den 19 Juni och intog den 1 Juli den befästade staden Dünaburg i polska Lifland, hviken kort förut varit belägrad af ryssarne.
[1] Jemför Carlson, Sveriges historia under konungarne af pfaltziska huset. I: 97–101. – Mankell, Berättelser om svenska krigshistoriens märkvärdigaste fältslag. Stockholm 1857, sid. 486–498.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0068.html
