Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Wittenberg fick befallning att följa Johan Casimir, som med den styrka, han kunnat samla, drog sig från Lowicz, strax bortom Sobota, i riktning åt Krakau. Ditåt skulle äfven Wittenberg ställa sin marsch samt söka förmå vojvodskapen Sieradz och Rawa att hylla den svenska konungen, men han fick dock ej aflägsna sig från dennes hufvudstyrka längre än till Wolborcz vid Pilica-floden. Under tiden skyndade konungen med 2,000 ryttare, och 1,200 man fotfolk direkte till Warschau, som gaf sig vid första uppfordringen den 30 Augusti, och der 120 bronskanoner jemte stora förråd af ammunition och proviant föllo i svenskarnes händer. Hit kom en anmälan från Wittenberg, att han insjuknat och funne sig för svag att följa Johan Casimirs här, som nu växte för hvarje dag och redan sades uppgå till mer än 20,000 man. Häraf föranleddes Carl Gustaf att med största delen af sitt rytteri skynda till Wittenbergs här och sjelf taga befälet öfver den styrka, som följde den undanvikande polske konungen. Endast några få ryttare-regementen lemnades åt rikstygmästaren Gustaf Otto Stenbock, som med 9 brigader fotfolk och allt artilleriet intog en stark ställning vid Nowydwor, 7 mil norr om Warschau, der Bug faller in i Weichseln. Tillika fick De la Gardie befallning att med sin här bryta in i Polen, följa först Narews och sedermera Bugs lopp samt vid Nowydwor stöta till Stenbock, hvarefter deras förenade härar skulle utföra eröfringen af Preussen. Man finner häraf, att Carl Gustaf för ingen del lemnat ur sigte denna vigtiga del af sin krigsplan, och flera af hans bref till De la Gardie vittna om huru ifrigt han påskyndade dennes rörelser för att kunna bringa denna plan till verkställighet. Om man sålunda kan förebrå honom att genom sitt tåg åt Krakau sjelf hafva allt för mycket aflägsnat sig från den hufvudsakliga krigsskådeplatsen, kan man deremot icke lägga honom till last att hafva försummat sitt hufvudsyfte för att jaga efter ett annat mål.
Under tiden hade den polska hären, i jemnbredd med Wittenbergs, dragit sig till Wolborcz, och den 30 Augusti hade Stefan Czarniecki, som nu för första gången omtalas, men sedermera gjorde sig så mycket mera känd, öfverfallit svenskarnes eftertroppar och nedgjort 150 man rytteri. Konungen uppbröt från Warschau redan den 1 September och skyndade i hastiga marscher efter den polska hären, hvilken han den 6 September fann vid Czarnowa, 10, till 11,000 man stark, i en god ställning mellan en sumpig bäck på högra flygeln och en skog på den venstra. Johan Casimir, okunnig om Carl Gustafs ankomst och troende sig endast hafva Wittenbergs här emot sig, hade ämnat anfalla svenskarne, men blef nu sjelf anfallen af deras till omkring 15,000 man uppgående styrka. Det skedde ock »med klingande spel och stor lust», såsom en af de svenska öfverstarne berättar. Ett störtregn försvårade dock anfallet, och häraf begagnade sig det polska rytteriet att i sporrsträck sätta sig i säkerhet, lemnande åt svenskarne 4,000 öfvergifna förrådsvagnar. Under flykten blefvo ock omkring 1,000 man nedgjorda af svenskarna, hvilka förföljde de flyende så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
