- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
92

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårfälttåget 1656 - Slaget vid Warschau

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intill kroppen. Gud afvände i nåder sitt straff, styrke eders maj:t och bevare vårt kära fädernesland, vändande olyckan på deras hufvud, som detta oss påbörda vilja!» Ingermanland, Lifland och Finland lågo nu, illa försedda, öppna för fiendens anfall, och tillika var det högst sannolikt, att Danmark skulle af holländska styrelsen förmås att anfalla Sverige för att rädda Danzig. Konungen sökte ock nu genom underhandlingar med Holland vinna denna makt och med detsamma afböja ett anfall från Danmark samt beslöt tillika antaga Frankrikes bemedling af fred med Polen. Erik Oxenstierna ledde i Elbing underhandlingarna med Holland, och Schering Rosenhane fick befallning att infinna sig i Thorn för att öppna underhandlingar med Johan Casimir, hvilket dock tills vidare skulle hållas hemligt.

Denna fredliga sinnesstämning inverkade dock ej på Carl Gustafs föresats att först våga en strid, emedan han var öfvertygad, att en seger öfver den polske konungen skulle mer än något annat göra denne böjd för fred. Den 28 Juni hade Carl Gustaf ankommit till svenska lägret vid Nowydwor. Kurfursten hade ännu icke hunnit dit, men konungen beslöt, utan afvaktan på hans ankomst, anfalla fienden, hvars styrka var delad på ömse sidor om Weichseln och som ännu icke fått förstärkning af en tatarisk här, hvilken Johan Casimir väntade till Warschau. Bugs öfversvämning gjorde det likväl omöjligt att verkställa denna plan, och konungen måste nu invänta den brandenburgska hären. När den inträffat, utgjorde de förenade härarnes styrka 22,000 man, hvaremot fienden, sedan den tatariska hjelphären nu anländt, räknade nära 100,000 man; men denna stora skilnad i antalet afskräckte icke Carl Gustaf, som förlitade sig på sina truppers krigsvana, de yppersta den tiden egde, och på sin egen ledning af striden, hvaremot den polska hären till större delen utgjordes af sammanrafsade skaror, utan all krigstukt, och leddes af ingen härförare med förmåga att rätt använda denna stora styrka.

Så snart derföre kurfursten med sin här ankommit och tillika en öfvergång öfver Bug blifvit möjlig, bröto de förenade härarne den 17 Juli upp från Nowydwor och tågade mot Warschau. Följande dagen, midt under tåget möttes Carl Gustaf af ett franskt sändebud, som infunnit sig hos Johan Casimir för att medla fred, men fått till svar, att konungen ville hellre uppoffra sitt lif än till Sverige afstå någon del af Preussen eller med kurfursten ingå någon slags öfverenskommelse. Tåget fortsattes derföre, och det visade sig snart, att polska hären, förlitande sig på sin stora öfverlägsenhet i antal, denna gång icke, såsom förut ofta inträffat, skulle undvika en strid, utan tvärt om en sådan nu förestod, som skulle afgöra Polens öde.

Slaget vid Warschau.



Sedan den förenade svenska och brandenburgska hären på morgonen den 18 Juli fulländat öfvergången öfver Bug, anträddes genast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free