Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Warschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det litauiska rytteriet, sedermera det polska och sist det tatariska, alla med fronten mot norr. Artilleriet, som uppgifves hafva bestått af 38 kanoner, hvaribland 14 gröfre, var äfven uppstäldt i förskansningarna. Litauerne anfördes af fältherren Sapieha Witebski, polackarne af fältherren Potocki, underfältherren Lackoronski och Czarniecki, tatarerne af den sedermera så ryktbare Johan Sobieski. Konung Johan Casimir ledde, åtminstone till namnet, det hela och var så säker om segern, att han redan anordnat fängelserum åt Carl Gustaf och Fredrik Wilhelm.
De förenade svenska och brandenburgska härarne hade, tätt sammanträngda på den trånga slätten mellan Weichseln och Bialolenka-skogen, haft föga hvila under natten, och så snart dagen inbröt, den 19 Juli, redo konungen och kurfursten, jemte de högre generalerne, att närmare undersöka den omgifvande trakten. Man fann snart, att något anfall mot litauernes starka förskansningar ej kunde vågas. Man måste derför söka kringgå den fiendtliga ställningen och draga sig längre åt venster, för hvilket ändamål man till en början måste söka bemäktiga sig en tätt invid skogen och midt emot förskansningarna liggande höjd, från hvilken man bättre kunde öfverse fältet och välja en passande stridsplats. Kurfursten, som med sina trupper stod närmast skogen, åtog sig denna rörelse, hvilken ock genast verkstäldes af 28 sqvadroner brandenburgiskt rytteri och 2 brigader fotfolk, som, skyddade mot fiendens anfall af ett mellanliggande träsk, drogo genom skogens sydvestra sumpiga delar och så kommo oförtänkt öfver polackarne, hvilka genast undandrefvos, hvarefter höjden intogs. Hit fördes äfven, ehuru med vida mera svårighet, i anseende till den träskiga marken, det brandenburgska artilleriet, under hvars skydd kurfursten sedermera ordnade sin styrka på det sätt, att dragonerne och fotfolket, hvilket snart blef förstärkt med ytterligare 2 brigader, stäldes bakom artilleriet längs skogens södra bryn, men rytteriet längs östra skogsbrynet, så att både fotfolket och rytteriet hade skogen bakom sig och genom den voro skyddade från anfall i ryggen.
Emellertid hade konungen börjat sysselsätta litauerne för att hindra dem att oroa kurfurstens marsch. Främst stod artilleriet och till dess skydd 3 sqvadroner rytteri, der bakom fotfolket och bakom detta det öfriga rytteriet. En liflig eld öppnades å båda sidorna, och svenskarne beskötos äfven från ett batteri af 12 kanoner på Weichselns vestra strand, hvilket drottningen låtit ditföra, men hvars kulor i följd af det allt för stora afståndet gjorde föga skada.
Så snart konungen af de brandenburgska kanonernas dunder märkte, att kurfursten hunnit fullborda sin marsch och var i delo med fienden, ville äfven han låta sina trupper gå samma väg, men dels var denna redan så förstörd af hästhofvar och vagnshjul, att den ej längre kunde begagnas, dels voro litauernes utfall nu så täta och lifliga, att han deraf qvarhölls på sin förra plats. Här anfölls han tillika i ryggen af 6,000 tatarer, som smugit sig genom skogen och, väpnade med spjut och pilbågar, under vilda skrän rusade emot svenskarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
