Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Warschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bussar öfver de halffärdiga förskansningarna uppför sluttningen, gick med blanka vapen fienden på lifvet, dref honom genom skogen och jagade honom ut på andra sidan, innan han någonstädes fick rådrum för ett allvarsamt motstånd. Öfverste Galle med 300 ryttare förföljde sedermera det flyende polska fotfolket, som tvangs att hastigt söka en tillflykt hos polska hufvudstyrkan.
Efter denna första framgång lät konungen rytteriet trafva upp mot höjderna, qvarlemnande likväl en del deraf på slätten för att mottaga ett af fienden möjligen tillämnadt anfall i ryggen. Vid högra flygelns annalkande utrymde polackarne hela höjdsträckningen och skyndade ned åt Weichseln så fort de kunde, då kurfursten, som märkte att det polska artilleriet var lemnadt utan försvar, genast satte sig i besittning deraf. När konungen kort derefter kom upp på höjden, såg han hela polska hären i stark rörelse och insvept i ett ofantligt dam-moln. Han förmodade då, att den ämnade företaga ett allmänt anfall, hvarföre han stannade för att vara beredd på dess afvärjande. I sjelfva verket hade likväl polackarne, långt ifrån att tillämna något anfall, så förlorat modet vid åsynen af den fiendtliga hären på höjderna öfver deras hufvuden, att de nu endast tänkte på att så skyndsamt som möjligt sätta sig i säkerhet. Största delen af rytteriet ilade i sporrsträck mellan Praga-skogen och Weichseln för att söka rädda sig öster ut på vägen till Siedlce, öfvergifvande hela sin tross och det i förskansningarna qvarlemnade artilleriet. Carl Gustaf, som aldrig kunnat föreställa sig, att en så stor här som den polska skulle »så liderligt» rymma fältet utan något försvar, insåg först, sedan dam-molnen något blåst undan, det rätta förhållandet samt skyndade genast med allt rytteri han hade till hands ned mellan Praga-skogen och Weichseln, att göra fienden så stor skada som möjligt, ehuru den redan vunnit alltför stort försprång. Dessutom voro det polska rytteriets hästar mindre uttröttade än det svenska rytteriets, så att man måste åtnöja sig med att påskynda fiendens flykt samt uppfånga det manskap och de hästar, som blefvo efter.
Under tiden hade tatarerne ännu en gång visat sig på slätten bakom höjderna, men utaf pfaltzgrefven af Sulzbach blifvit bortjagade, hvarefter de flydde i samma riktning som den öfriga polska hären. Äfven brandenburgarne hade icke varit overksamme. När general Polybinsky med omkring 4,000 polska ryttare sökte öfver passet vid byn Brudno rädda sig till den öfriga polska hären, lät fältmarskalk Wrangel, som nu egentligen ledde den brandenburgska härens rörelser, genast rikta dessa så, att de polska ryttarne sågo sig kringrända å alla sidor samt blefvo dels nedhuggne, dels jagade ned i träsken vid Bialolenka, der de fleste omkommo. Öfver 2,000 sadlade hästar blefvo segrarnes byte. En annan polsk rytteriafdelning af omkring 3,000 man, som kort efter Polybinskys ryttares flykt sökt rädda sig åt samma håll, öfverfölls af brandenburgska generalen Waldecks härfördelning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
