Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock modet och anspråket hos dem bland beskickningen, som voro mindre vänligt stämda mot Sverige, och ställningen för detta rike blef dag från dag allt mera bekymmersam, då ryssarne redan öppet uppträdt såsom dess fiender, ett krig äfven med kejsaren väntades med det snaraste förestå och ett fredsbrott med Danmark kunde förekommas endast genom ett lyckligt slut på underhandlingarna med Holland. Det var derför ganska kinkigt för Erik Oxenstierna att leda dessa underhandlingar till ett för Sverige gynsamt slut, och det länder honom till så mycket större heder, att han i det fördrag, som den 1 September afslöts mellan båda makterna, lyckats få sådana inskränkningar införda i holländarnes första fordringar, att dessa förlorade nästan all för Sverige menlig betydelse. Holländarne skulle inom Sveriges hela område behandlas såsom den mest gynnade nation, och blott i händelse tullafgifterna framdeles förhöjdes, förbehöllo de sig likställighet med de inhemska. Härifrån undantogos dock de särskilda privilegier, som voro tillagda vissa kompanier, en inskränkning af så mycket större vigt, som nästan alla de förnämsta handelsvarorna i Sverige då voro i dylika kompaniers händer. Båda makterna förbundo sig att reglera tullsatserna »ungefär» efter den tariff, som var gällande vid det förra fördraget. Danmark och Brandenburg blefvo väl enligt Hollands begäran inneslutna i fördraget, men, å andra sidan, äfven Frankrike och England. Holland uppgaf planen att göra Danzig oberoende, men denna stad skulle dock inneslutas i fördraget, dess trohet mot Johan Casimir oförkränkt, men tillika under förbehåll af dess förbindelse med Preussen.
Hvad man å svenska sidan åsyftade med detta fördrag att förekomma ett fredsbrott med Holland utan någon känbar uppoffring, hade emellertid blifvit vunnet och vilkoren voro i öfrigt så obestämda, att de kunde tolkas allt efter omständigheterna, hvilket också visade sig under de följande åren. Detta fördrag var Erik Oxenstiernas sista statshandling. Han angreps kort derefter af den rådande fältsjukan, ett slags pest, som anstälde stora förödelser både ibland krigsfolket och den fredliga befolkningen, samt afled i Frauenburg den 23 Oktober. Carl Gustaf hade med honom varit nära bekant, allt sedan båda studerade i Upsala, och under de bägge sista händelserika åren hade Erik Oxenstierna varit hans rikskansler samt troget, nitiskt och med stor skicklighet skött detta vigtiga embete. Hans bortgång gick också konungen djupt till sinnes, då han i den hädangångne kanslern förlorade icke blott en ovanligt duglig embetsman, utan äfven en pålitlig vän, hvilken han anförtrodde alla sina planer och sina bekymmer. Efter Erik Oxenstierna utnämnde han ock ingen rikskansler, utan skötte, under det återstående af sin regering, sjelf detta embete, i det han med sekreterarne i kansliet omedelbart handlade alla utrikes angelägenheter.
Medan underhandlingarna med Holland pågingo, voro sådana i full gång mellan Sverige och Polen, ehuru
med mindre framgång. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
