Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undsätta från Posen, men blef under vägen öfverrumplad af Czarniecki, hans ryttare skingrade och han sjelf tillfångatagen af polska bönder, som med störar och påkar gåfvo honom den pinsammaste död. Han var född i Böhmen och hade först varit i polsk tjenst, men i harmen öfver någon af Johan Casimir mot honom begången orättvisa öfvergått till svenskarne samt sedermera visat sig såsom en af polackarnes hätskaste fiender. Deras hat till honom var också icke mindre bittert och, såsom vi nu visat, blef han slutligen ett offer derför. Kort efter denna öfverrumpling, som beröfvade Kalisch den väntade undsättningen, måste den svenska besättningen derstädes gifva sig den 22 Oktober.
Ett ännu större missöde för Carl Gustaf var det stillestånd, som just vid denna tid, den 24 Oktober, ingicks i Wilna mellan Polen och Ryssland, hvarigenom den fördel försvann, hvilken Sverige allt ifrån polska krigets början haft deraf, att dessa båda makter bekämpade hvarandra, hvaremot de nu tycktes med förenad styrka vilja kasta sig öfver Sverige, emedan ett förbund mellan dem nu höll på att uppgöras under kejserlig bemedling.
Under dessa bekymmersamma förhållanden gjorde franska regeringen allt för att medla fred mellan Sverige och Polen, och så väl den franska som den engelska regeringen erbjöd Carl Gustaf ett förbund, om han ville vända sina vapen mot kejsaren, hvilken å sin sida var synnerligt verksam att genom sina sändebud vid polska, ryska och brandenburgska hofven uppmana till krigets fortsättande, samt hade sålunda gifvit den svenska konungen fulla skäl att uppträda mot en så fiendtligt sinnad makt. Carl Gustaf afhörde emellertid förslagen och fortsatte underhandlingarna, utan att likväl ingå några närmare förbindelser, emedan han icke ville göra sig och sitt rike till verktyg för andra makters intressen eller låta sig indragas i ett krig, som för Sverige i sjelfva verket var främmande. Efter stilleståndet mellan Polen och Ryssland ansåg Carl Gustaf likväl en snar fred med Polen önskvärd och förmådde derföre det franska sändebudet att för detta ändamål ännu en gång uppsöka Johan Casimir, medan denne var qvar i Danzig. Utsigterna att tillvägabringa en för Sverige antaglig fred voro nu något mera lofvande än förut, emedan polska adeln och krigsfolket, som lidit mycket af hunger, köld och sjukdomar, voro missnöjda öfver tvånget att ligga i fält öfver vintern, samt misshälligheter uppstått mellan Johan Casimir och hans fältherrar så väl som mellan befälet och soldaterna i den polska hären. Inom Polen voro också många benägna till fred; men kejsaren gjorde fortfarande allt för att uppmuntra Johan Casimir till krigets fortsättande och till förkastande af alla vilkor, som inneburo nya landvinningar för Sverige. Mot slutet af November kom också från polska konungen ett svar, hvari han vidhöll sina förra fordringar, att Carl Gustaf skulle uttryckligen afstå från hvarje eröfring inom Polen, att kejsaren och Danmark borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
