Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
troddes i förening med en dansk ämna afstänga konungen från Sveriges tyska besittningar. Från norska sidan så väl som från Skåne och Bleking kunde danska härar infalla i Sverige, då Jemtland, Vestergötland och Småland i främsta rummet hotades. Slutligen kunde äfven danska flottan, särdeles om den understöddes af en holländsk, helt och hållet afbryta Sveriges gemenskap med dess Östersjö-besittningar. Dessa utsigter voro så hotande, att Carl Gustaf fann sig nödsakad att med sin hufvudstyrka afvärja anfallet från Danmark. Han ville dock ej i förtid oroa Rakoczy genom att genast skilja sina trupper från hans, utan lät Stenbock med sin här, som hufvudsakligen bestod af artilleri och fotfolk, sluta sig till Rakoczy samt sände tillika Uplands, Smålands, Vestgöta och Östgöta ryttare, jemte några värfvade regementen, under markgrefven af Baden till hans förstärkning. Med den öfriga svenska styrkan drog konungen vester ut, hvartill han hade en särskild anledning deri, att, medan de förenade härarne öfvergått till östra Weichsel-stranden, hade adelsuppbådet i Stor-Polen samlat sig, så att Johan Casimir och Czarniecki nu stodo med en stark här vid Lowicz. Då han befarade, att de derifrån skulle inrycka i Preussen, drog Carl Gustaf åt detta håll, medan Rakoczy stannade qvar i närheten af Brzesc för att gifva akt på den litauiska hären. Den 15 Maj skildes konungen och fursten från hvarandra, »med temligen mycken köld», såsom d’Avaugour skref till Mazarin. Konungen stannade dock en tid vid Crzemin för att ej allt för långt aflägsna sig från sin bundsförvandt, och denne var så orolig öfver att vara ensam mot litauerne, att han den 20 Maj åter med sin styrka närmade sig den svenska.
Den 21 Maj infann sig, enligt erhållen befallning, Stenbock hos konungen för att med honom öfverlägga om krigets fortsättning, och tillika ankom till konungens läger vid Crzemin Rakoczys förnämste fältherre Kemini Janus, med tillkännagifvande att fursten, af fruktan för ett infall i Siebenbürgen af tatarerna, nödgades draga sig närmare sitt eget land och ställa sig i förbindelse med Krakau. Han ämnade derföre gå söder ut till Zawichost samt frågade om konungen ville låta sina trupper följa honom dit och understödja honom i försvaret af sitt land. Härtill svarade konungen, att deras förbund var riktadt mot Polen och mot de makter, som kunde vilja blanda sig i kriget derstädes; men att konungen lika litet kunde bistå fursten i försvaret af hans länder som begära hans biträde för att skydda sina egna. Det siebenbürgska sändebudet erkände billigheten häraf, men anmärkte, att man ej borde förtänka fursten, om han droge sin här närmare sitt eget af fiender hotade land, hvartill konungen svarade, att det stode honom fritt att förfoga öfver sin egen styrka, men att konungen icke kunde gifva honom mera folk än förut blifvit lofvadt. Det blef härefter öfverenskommet, att Stenbock med större delen af svenska hären skulle handla i förening med Rakoczys, men dock ej aflägsna sig från nedra Weichseln och Bug, hvaremot konungen med sin återstående styrka ville begifva sig till Preussen för att förmå kurfursten att stå fast vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
