Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han. »Jag kan ej förmå mig att visa någon höflighet mot den, som utgjutit så mycket oskyldigt blod».
Sedan Rakoczy på detta föga ärofulla sätt frigjort sig från polackarne, fortsatte han sitt återtåg, men då kort derefter underrättelse kom om tatarernes annalkande, flydde han från hären och skyndade till Siebenbürgen, med några bland sina högsta embetsmän, lemnande öfverbefälet åt Kemini Janus, hvilken erhöll befallning att genom Moldau, der vägarne voro bättre, slå sig fram så godt han kunde. Janus blef kort derefter upphunnen af tatarerna, som först låtsade sig vilja ingå en förlikning och på detta sätt lockade honom och några andra bland anförarne till sig, men så snart de hade dem i sitt våld, anföllo de siebenbürgska trupperne, af hvilka 2,000 man genast öfvergingo till fienden. De öfrige försvarade sig dock modigt och fortsatte de följande dagarna, under ständiga strider, tåget mot siebenbürgska gränsen. Slutligen upplöste sig dock hela siebenbürgska hären i vild flykt. Flere tusen nedhöggos, 11,000 man togos till fånga och fördes, jemte Kemini Janus, i slafveri till Krim. Endast omkring 8,000 man lyckades undkomma och rädda sig i Karpaternas bergstrakter. Sjelf återkom Rakoczy visserligen till sitt furstendöme, men möttes der med sådan förbittring, att han ej kunde visa sig utan att öfverhopas af förbannelser. Så lefde han ännu två år under ständig oro, än nedläggande och än återtagande regeringen, till dess han slutligen, angripen af turkarna för det han utan sultans tillåtelse börjat den polska fejden, föll i en fäktning mot dessa år 1660. Så ömkelig utgång fick hans försök att förskaffa sig Polens krona.
Närmaste följden af Carl Gustafs och af Rakoczys återtåg var Krakaus öfvergång. Allt sedan denna stad intogs af svenskarna på hösten 1655, hade Paul Würtz varit dess kommendant. Han hade genast satt stadens fästningsverk i ordning och samlat betydliga förråd samt höll med mycken stränghet stadsboerne i tygeln. Under vintern mellan 1655 och 1656 angreps staden af en polsk här under Dembinski, men denne blef vid ett utfall af Würtz öfverraskad under sömnen efter ett dryckeslag och med de öfrige förnämste polske befälhafvarne förd fången in i staden. Ett nytt anfall mot staden af en slägting till Dembinski blef likaledes tillbakaslaget, och kort före slaget vid Warschau gjorde Würtz åter ett utfall, genom hvilket de kring Krakau ströfvande polackarne skingrades och fördrefvos. Sedermera hade Würtz under hela sommaren 1656 fria händer, men i Oktober detta år samlade sig adeln inom wojwodskapen Sandomir och Krakau samt förband sig med dyr ed att anfalla Krakau och ej gå derifrån, innan staden var eröfrad. I början af November anryckte adelsuppbådet under Lubomirski, men bönderne kunde ej förmås till en stormning, utan under vilkor att få plundra staden, och då Lubomirski ej ville medgifva detta, blef ingen stormning företagen. Uthungras kunde staden ej heller, emedan den var rikligen försedd med förråd. Man försökte derföre ett annat sätt att åtkomma den. Polska drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
