Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde dock allarm, men innan besättningen hann samla sig till motstånd, hade svenskarne redan bestigit vallarne och inträngt i slottsrummen, der de togo hertigen, hertiginnan och deras barn till fånga samt besatte slottet. På gifvet tecken skyndade äfven Douglas med en annan trupp dit och gjorde genast slut på den plundring, som redan begynt. Af hertigen fick han dock höra bittra och väl förtjenta förebråelser för denna lömska våldsbragd, hvilken han ej kunde urskulda med annat än sin konungs befallning att bemäktiga sig Mitau.
I anseende till hertiginnans snart väntade nedkomst kunde det hertigliga paret icke genast föras från Mitau, och Douglas önskade äfven att hertigen der skulle stanna för att genom honom kunna lättare styra hertigdömet. Han förelade derföre hertigen två vilkor, att antingen öfvergå på Sveriges sida eller förklara sig för dess fiende. Då hertigen fann sig tvungen att antaga det förra alternativet, blefvo, enligt af honom utfärdade befallningar, fästningarna Doblehn och Bauske öfverlemnade åt svenskarne. Det begångna våldet väckte emellertid den största förbittring i hela Kurland, och Douglas’ beräkning, att befolkningen skulle, öfverraskad och försagd vid hertigens tillfångatagande, utan motstånd underkasta sig Sveriges öfvervälde, slog helt och hållet felt. Alla mera ansedda bland adeln skyndade till Polen att skaffa hjelp derifrån, och allmogen förde icke vidare några lifsmedel till svenska lägret, utan började tvärt om öfverfalla och mörda alla spridda soldater, som kunde åtkommas, så att inom kort hatet mot svenskarne var i Kurland lika bittert som i Polen. Under sådana förhållanden ansåg Douglas det icke vara rådligt att låta hertigen stanna längre i sin hufvudstad, utan, så snart hertiginnans helsotillstånd sådant medgaf, fördes den hertigliga slägten först till Riga och sedermera till Iwanogorod.
Besittningen af Mitau och ett par fästen var således hela vinsten af denna våldsbragd, öfver hvilken omdömena öfver allt utföllo högst ofördelaktigt för Carl Gustaf. Han fann sig ock föranlåten att i en särskild försvarsskrift förklara, att han aldrig gifvit annan befallning än att behandla hertigen såsom öppen fiende, och att han högeligen ogillade det förfaringssätt, som egt rum. Då i allmänhet lömskhet visst icke låg i Carl Gustafs skaplynne, har man ock all anledning antaga, att han, om han på förhand blifvit derom underrättad, skulle ogillat och förbjudit ett sådant sätt att gå till väga, som Douglas tillät sig; men det ligger honom dock alltid till last, att han, utan någon fiendtlighet å hertigens sida, gifvit befallning om Mitaus intagande och hertigdömets bringande under svensk lydnad, hvartill han icke hade annan rätt än den starkares. Också blef hvarken hertigen frigifven eller Douglas beröfvad befälet i Kurland, ehuru han fick ett bannebref för det han genom sitt förfarande ådragit både sig sjelf och konungen skymf och ofördelaktiga omdömen.
Under året 1659 fördes kriget mot Polen på tre särskilda punkter – i Kurland, Preussen och Pomern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
