142 (Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget - Danska kriget 1657

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustaf ville icke gå längre i medgifvande, än att allt skulle förblifva på samma fot som före kriget, och förklarade bestämdt, att han icke afträdde en fots bredd af de länder han mottagit vid sitt uppstigande på Sveriges tron. Många veckor förgingo under stridigheter om mötesorten, lejden m. m., och då underhandlarne ändtligen den 10 November på allvar började öfverläggningarne, uppstodo de vanliga tvisterna om titeln, likasom ryssarne ock först efter långa och vidlyftiga rådplägningar förmåddes afstå från den ena efter den andra af sina fordringar, som först omfattade hela Ingermanland, Karelen, Estland och Lifland, men efter hand nedsattes till hvad de innehaft före krigets början. På dessa vilkor ingicks slutligen den 20 December ett stillestånd på tre år, och det öfverlemnades åt furstarne sjelfva att förlänga det, derest under tiden en varaktig fred ej kunde tillvägabringas.

Följande året, då ett stort nederlag, hvilket ryssarne lidit mot tatarerne, gjorde freden för dem ännu önskvärdare än förut, företogos nya underhandlingar, men man åtnöjde sig dock att endast bekräfta det ingångna vapenstilleståndet.

Redan under sommaren 1658 hade emellertid fiendtligheterna upphört utefter ryska gränsen och således detta krig, som började så hotande för Sverige, slutat utan någon förlust af dess besittningar, ehuru dessa voro i hög grad förödda så väl af fienden som af pesten, samt rikets knappa tillgångar måst äfven för detta krig ganska känbart anlitas. Dock hade de svenska vapnen äfven här upprätthållit sitt lysande rykte och ökat dess glans genom nya framgångar.

Danska kriget 1657.

När Carl Gustaf begynte sitt polska krig, ansåg han sig ej hafva något att befara från Danmark. Af uppgifter från Dureel, som i flera år varit svensk resident i Danmark och noga kände tillståndet derstädes, hade konungen sig väl bekant, att detta var så bedröfligt, att danska regeringen borde minst af allt kunna tänka på något anfallskrig. Konung Fredrik III, uppfostrad för det andeliga ståndet, var ingen krigisk konung samt var dess utom helt och hållet beroende af riksrådet och adeln, hvilka måste göra allt för att hindra ett krig, som lätt kunde leda till en starkare konungamakt, hvilken adeln väl visste att konungen och i synnerhet hans hersklystna gemål ifrigt eftersträfvade. För öfrigt hade under det tryckande adelsväldet all friare verksamhet inom Danmark blifvit förqväfd. Näringarna och handeln voro i lägervall, staten var öfverhopad med skulder, inkomsterna ringa och knappast motsvarande hälften af utgifterna. Man hade inga fästningar och knappast någon krigsmakt. Adeln fruktade värfvade soldater såsom farliga för sitt välde, och man hade endast en milis af ungefär 20,000 man till fot och 9,000 till häst, men de vore de jämmerligaste soldater man kunde se och saknade helt och hållet duglige anförare. Danska flottan, som ännu räknade 75 större och mindre

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/6/0152.html

		Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI / 142 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|