Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomtågat hela Sleswig och stod den 23 Augusti utanför Fredriksodde, beläget på en i Lilla Belt utskjutande landtunga och då för tiden väl befästadt samt försvaradt af de 6,000 man, som utgjorde den danska härens återstod. Konungen fann ock denna fästning starkare än han förestält sig och afstod derföre från sin första tanke att taga den med storm. Efter en dags beskjutning lät han sin här slå läger för att innesluta fästningen och med detsamma hålla det kringliggande landet i tygeln, hvarefter konungen, som förutsåg en långvarig belägring, lemnade öfverbefälet åt Wrangel och begaf sig till Wismar, der han bättre kunde öfvervaka polackarnes och österrikarnes rörelser samt vara närmare flottan.
Under tiden lade Wrangel de svenska trupperna utanför Fredriksodde i ett starkt befästadt läger, hvars plats var vald så, att danska besättningen afstängdes från all gemenskap med Jutland. Med Fyen deremot förblef den i ostörd beröring och erhöll derifrån rik tillförsel af både manskap och förråd. Det var således föga utsigt, att fästningen kunde tagas förr än Fyen blifvit lagdt under svensk lydnad, och konungen hade derföre befalt amiralen Henrik Gerdtson att från Göteborg segla med dervarande örlogsskepp till Lilla Belt samt öfverföra svenska trupper till Fyen. I afvaktan derå lät Wrangel för att få rikligare tillgångar till sina truppers underhåll tre regementen ryttare under öfverste Böttiger afgå till norra Jutland. Der funnos några danska soldater och mer än 2,000 beväpnade bönder samlade, hvilka genast af svenskarne anföllos, då 800 bönder nedhöggos. De öfriga omringades, men hemskickades med den helsningen att de i stället för vapen borde taga till plogen, det vore för dem både hederligare och nyttigare. Efter denna träffning föll hela norra Jutland i svenskarnes händer.
Det led emellertid långt fram i Oktober och inga krigsfartyg från Göteborg hördes af. Danska flottan, som efter striden vid Möen lagt sig bakom Falsterbo ref och för någon tid rymt sjön, hade efter hand blifvit bemannad med nytt sjöfolk och förstärkt med flera större skepp, så att Carl Gustaf ej vågade gifva sin flotta befallning till förnyade anfall, men höll den emellertid samlad vid Wismar, för att tvinga den fiendtliga flottan att äfven hålla sig tillsammans och sätta Wrangel i tillfälle att, om han erhölle ett tillräckligt antal fartyg, kunna företaga ett anfall mot Fyen. Wrangel ämnade också öfver ön Als försöka en landstigning på Fyen, då han den 22 Oktober från konungen fick förstärkning af tre regementen bland de trupper, som med Würtz lemnat Krakau. Tillika hade han fått tillsägelse att, om möjligt, med det snaraste söka på ett eller annat sätt bemäktiga sig Fredriksodde. Både han och hans soldater längtade ock att få utbyta tältlifvet under den kalla senhösten mot bättre qvarter, och vid hållet krigsråd beslöt man att våga en storm. Detta var dock ett så mycket äfventyrligare företag, som de belägrade utgjorde 6,000 man och Wrangel hade endast 4,000 man att använda vid stormningen. Fienden hade dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
