Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Freden i Roskilde
- Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Sverige och Danmark, och likasom Holland förhindrade Sverige att i Brömsebro-freden vinna de vigtigaste bland de landskap, det sedermera förvärfvade i den roskildska, utgjorde det ock nu det största hindret för Sverige att af denna fred draga dermed åsyftade fördelar. Det är således Holland och särskildt van Beuningen man hufvudsakligen har att tillskrifva underhandlingarnas fördröjande och krigets förnyande [1]
Andra kriget mot Danmark 1658.
Den 7 Juli församlade konungen, som då vistades i Gottorp, de ledamöter af riksrådet, som der befunno sig. De voro riksamiralen Carl Gustaf Wrangel samt riksråden Gustaf Banér, Gabriel Oxenstierna, Clas Tott och Christofer Carl von Schlippenbach. Konungen klagade öfver danskarnes beteende vid de pågående underhandlingarna och frågade riksråden om de funno rådligt, att man nu, då polackarne redan begynt anfalla de svenska trupperna och belägrade Thorn, lemnade Danmark i sådan ovisshet om ställningen. Wrangel tillstyrkte, att man ännu borde afbida danska regeringens svar, men de öfrige att, om ej fördraget redan var afslutadt i Köpenhamn, skulle de svenske underhandlarne få befallning att ej afsluta detsamma, hvilket ock blef konungens beslut, hvarom de svenska ombuden skulle underrättas. Derefter reste Wrangel tillbaka till Middelfart, sedan han fått del af konungens plan.
Ännu synes likväl konungen hafva hyst en viss tvekan, ty först den 18 Juli fick Wrangel befallning att föra hela svenska hären till Kiel, hvarifrån den skulle öfverskeppas till Seland. Han erhöll derjemte en hemlig instruktion, som synes antyda, att konungen ej ämnade sjelf deltaga i det förestående anfallet mot Danmark. Wrangel skulle med första gynnande vind gå från Kiel till Seland och, så snart fyra rytteriregementen voro landsatta, skulle de gå rakt på Köpenhamn för att afskära det från all undsättning. Under tiden skulle det öfriga folket landsättas eller öfverföras från Fyen och fotfolket derefter så skyndsamt som möjligt föras på vagnar till Köpenhamn för att taga staden och danska flottan. Emellertid skulle den svenska gå till sundet och framför allt tillse, att danske konungen ej måtte undkomma sjöledes. Strax efter Köpenhamn, borde Kroneborg angripas och sedermera hälften af fotfolket jemte omkring 800 ryttare provianteras på 10 till 12 veckor samt genast öfverföras till Norge för att intaga Christiania.
Några dagar derefter, den 23 Juli, höll Carl Gustaf i Wismar en ny öfverläggning med närvarande ledamöter af rådet, i hvilken, utom de ofvannämnde, hvaribland Wrangel dock nu saknades, äfven Carl
[1] Se Adlersparre, Historiska samlingar. Stockholm 1822. V: 23-176. - Grefve Erik Dahlbergs egenhändigt författade dagbok. Stockh. 1823, sid. 158. - Geijerstam, Om orsakerna till konung Carl X Gustafs anfall på Danmark i Augusti 1658. Stockh. 1854. - Carlsson, Sveriges historia under konungarne af pfaltziska huset. I: 345-372. - Jfr Fryxell, Berättelser ur Svenska historien. XII: 45-60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0201.html
