Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från faderns förläningstid egde flera bekantskaper inom Malmö, hade skaffat sig underrättelse hvar staden lättast kunde anfallas, hvilken underrättelse meddelades konung Fredriks generaladjutant Schow, «om, förklädd till bonde, besökte staden och tog noga kännedom om dess vallar, besättningens styrka m. m. En dansk trupp skulle öfverföras från Köpenhamn, men måste första gången vända om för motvind, och då densamma annandag Jul för andra gången afsändes, stötte fartyget på grund, och dermed gick hela sammansvärjningen om intet. Den kom likväl att stå rätt dyrt för deltagarne deri, sedan den svenska styrelsen af en tillfällighet kommit dem på spåren. Michelssen och två i sammansvärjningen invecklade Malmö-borgare blefvo afrättade, andra flydde till Danmark, borgmästaren Wiltfang afsattes ifrån sitt embete och fick lösa sitt lif med penningar, men förvistes landet, flera andra bland de sammansvurne straffades med förlust af sin egendom eller med dryga böter. Ove Tott skickades till konungen och fick af honom tillgift, så att han på det hela kom lyckligast undan.
I Jutland hade en afskedad dansk öfverste, Hans Friis, innehaft ett befästadt slott, Klausholm, i närheten af Aarhus. När Carl Gustaf år 1657 intog Jutland, hade han gifvit detta slott åt Lars Fleming, hvaröfver dess förre egare naturligtvis blef mycket förbittrad. Så snart derföre Hans Friis fick kunskap om Carl Gustafs nya infall på Seland, skyndade han till Klausholm, satte sig, med sina förra underhafvandes tillhjelp, i besittning deraf, förbättrade dess försvarsverk, uppviglade allmogen i hela kringliggande trakten och fördref några dervarande smärre svenska ströfpartier. Vid ryktet härom samlades till honom en mängd förlupna knektar och stridslysten ungdom, hvarjemte han upplånade penningar och uppsatte ett regemente på 800 ryttare. Med sin sålunda bildade styrka dref han undan de spridda svenska trupperna samt tvang dem att sluta sig inom Fredriksodde, och på detta sätt gick, med undantag af denna fästning, Jutland för svenskarne förloradt.
I Sleswig och Holstein hade genast efter krigets förnyande pfaltzgrefven af Sulzbach satt sig i besittning af alla fasta platser och der fört ett ganska strängt välde. Dryga gärder utskrefvos och de svenska trupperne gjorde sig snart bittert hatade i det utsugna landet. I början af September närmade sig dock en nära 30,000 man stark här af brandenburgare under kurfursten sjelf, af österrikare under Montecuculi och af polska ryttare under Czarniecki för att drifva svenskarne ur Holstein. Dessa, alltför svaga för att motstå så talrika fiender, drogo sig undan först åt Sleswig och sedermera till Jutland, der de inneslöto sig i Fredriksodde. Dock stod Ascheberg med sitt regemente ännu qvar i slottet Sönderborg på ön Als, der han belägrades af brandenburgska trupper, utan utsigt hvarken till ett långvarigt försvar mot den ojemförligt öfverlägsna fienden eller till undsättning; men just då nöden var som störst, kom major Uggla med en eskader af 13 svenska krigsfartyg för att, då fästningen ej kunde räddas, åtminstone rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
