Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cromwell, ehuru äfven vänligt stämd mot Sverige, egde icke faderns rastlösa verksamhet och fick dessutom många svårigheter inom landet att bekämpa, så att afslutandet af förbundet mellan Sverige och England alltmera uppsköts. Dock utlopp verkligen mot slutet af året en engelsk flotta för att afgå till Östersjön, men den måste för köld och motvind vända om, och Carl Gustaf såg sig sålunda å nyo gäckad i sina förhoppningar. Englands och Frankrikes förenade föreställningar synas dock hafva förekommit ytterligare hjelpsändning från Holland till Danmark, hvilket eljest varit tillämnadt mot slutet af året 1658.
Konungens försök att tillvägabringa fred med Österrike och med Polen hade icke lyckats. Så länge öfverläggningarna angående kejsarevalet i Frankfurt pågingo, hvarvid Sveriges intressen nitiskt bevakades af Björnklou, hade Österrikes erkehertig, konung Leopold af Ungern och Böhmen, icke kunnat verksamt uppträda mot Sverige och äfven visat sig icke obenägen för fred; men sedan Leopold den 18 Juli 1658 blifvit vald till romersk kejsare, försvann detta skenbara tillmötesgående, och när Carl Gustafs nya krig mot Danmark befriat Österrike från farhågan att hemsökas af en svensk här, förenade sig en österrikisk, såsom redan är nämndt, med en brandenburgisk och en polsk att drifva de svenska trupperna ur Holstein, Sleswig och Jutland.
Äfven på fredsunderhandlingarna med Polen hade det nya danska kriget en menlig inverkan. Modet växte hos polackarne, när de ej längre behöfde frukta att se Carl Gustaf med svenska hufvudstyrkan åter uppträda i Polen. Å andra sidan började de svenska besättningarna i de preussiska städerna misströsta, när deras mod ej längre uppehölls af hoppet om konungens snara ditkomst. Thorn, hvars hjeltemodiga försvar under hela året 1658 uppehållit fienderna, föll den 20 December och med detsamma ett hufvudstöd för svenska väldet i Preussen. Väl sändes fältmarskalken Douglas till Lifland med någon förstärkning att aflösa Magnus Gabriel De la Gardie och lyckades äfven, såsom förut är visadt, att bemäktiga sig Kurland, ehuru på ett mindre hedrande sätt; men förhoppningen, att hans uppträdande skulle afhålla polackar och brandenburgare från anfall på andra håll, gick ej i fullbordan.
Det var tydligt, att Carl Gustafs utsigter till fred med sina öfriga fiender berodde väsentligt af den vändning kriget mot Danmark tog, hvilket åter hufvudsakligen berodde af Köpenhamns besittningstagande. Ditåt måste konungen således framför allt rikta sina bemödanden, och det ännu medan vintern hindrade ytterligare hjelpsändningar från Holland.
En tidigt inträffad sträng vinter hade förhindrat de förenade danska och holländska flottorna att länge begagna sin öfverlägsenhet öfver den svenska och äfven lättat anfallet mot Köpenhamn. Men å andra sidan hade denna stads försvarskrafter nu blifvit betydligt förstärkta. Jemte det ökad stridsvana och gladare förtröstan stärkt motståndskraften hos stadens befolkning, hade denna äfven i de holländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
