Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att densamma då ännu utgjorde i det närmaste 52,000 man, hvaribland 37,000 inhemska trupper och 15,000 värfvade utländska. Af denna styrka voro 30,800 man fotfolk (20,800 inhemskt och 10,000 värfvadt), 18,400 man rytteri (11,800 inhemskt och 16,600 värfvadt), samt 2,600 man dragoner (1,200 inhemska och 1,400 värfvade), allt i runda tal. Af dessa trupper stodo då 11,600 man i Östersjö-landskapen, 6,000 i Pomern, 4,000 i Bremen samt 33,400 i Sverige och Finland. Enligt ett år 1658 uppgjordt förslag skulle i rikets 70 befästade orter, bland hvilka då äfven räknades Trondhiem, under fred erfordras 22,300 och i krig 43,458 mans besättning, hvilket senare antal dock kunde minskas i samma mån, som fästningen låge aflägsen från krigsskådeplatsen.
Svenska flottan hade, likasom mycket annat, blifvit mot slutet af Christinas regering vårdslösad af brist på penningar; men genom kraftiga åtgärder af hennes efterträdare bragtes den innan kort derhän, att Carl Gustaf kunde med 40 bevärade fartyg öfvergå till Tyskland i Juli 1655. Sedermera förstärktes den ytterligare, så att den i slutet af Oktober 1658 kunde i Öresund mäta sig med den starka flotta, hvilken Holland, då ännu verldens förnämsta sjömakt, ditsändt till Köpenhamns undsättning. Den svenska flottan utgjordes då, såsom förut är berättadt, af 38 linieskepp och 6 fregatter, med besättningar af tillsammans 7,418 man och förande 1,846 kanoner. Detta var dock den största styrka, hvartill svenska flottan hann under Carl Gustafs regering. I det följande sjöslaget gjorde den betydande förluster, hvilka riksamiralen Wrangel tog sig så nära, att konungen sjelf måste göra honom ett besök för att trösta honom. Sedermera var flottan i Landskrona hamn en längre tid blokerad af den öfverlägsna holländska och danska samt spelade under återstående delen af kriget en mera underordnad roll.
Man har beräknat, att Carl Gustafs krig kostat Sverige 70,000 man, i hvilket antal likväl sannolikt äro inberäknade de förluster, hvilka de i svensk tjenst varande värfvade utländska trupperna lidit. Största antalet af de fallna eller af sjukdomar under kriget skördade tillhörde dock alltid de inhemska trupperna. Också började man inom Sverige allt mera klaga öfver brist på stridbara och äfven på arbetsföra personer – så mycket mera som riket haft endast sex fredsår mellan det tyska och det polska kriget att hemta sig från ansträngningarna under det förra. I följd häraf blef längtan efter fred allt lifligare och mera allmän inom landets fredliga befolkning. Krigarne åter följde med gladt mod en konung, som förde dem till seger och byte samt städse och omsorgsfullt vårdade deras bästa. »På svenska hären», yttrade han, »hvilar både konungens och rikets välfärd.» Ett fast och innerligt vapenbrödraskap hade också uppstått mellan konungen och hans här. Den underkastade sig villigt alla faror, mödor och försakelser under hans ledning, och han å sin sida var så fästad vid sina krigare, att man anser sorgen öfver de på Fyen förlorade trupperna hafva bidragit att påskynda hans död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
