Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Daniel Behmers motstånd, antaget, men Fleming yttrade dock, att »han såge väl hvart ut det ville», och i en skrifvelse till konungen kort derefter (den 13 Aug. 1656) anförde kommissarierne, att »kollegii beslut blefve anfäktade och att de måste höra, som skulle af reduktionen någon orolighet och kongl. maj:ts otjenst vara att befrukta, hemställande derföre, att detta kollegium måtte, ej mindre än hofrätterna, genom en offentlig förklaring tagas i kongl. maj:ts hägn och ingen tillåtas det med ord och affekter angripa eller dess beslut annorlunda än inför konungen undersöka och qvälja.» De ville gerna med tysthet förbigå den ovilja, som mötte reduktionen, »så vida hon icke blifvit för mäktig och gör verket fruktlöst, efter som vi befinna oss vara få personer och för svaga mot deras anlopp, som af intressen och egen begärlighet låta sig förleda.».
Innan denna skrifvelse kom konungen till handa, hade han den 6 September aflåtit till reduktionskollegium en befallning att gå lindrigare till väga samt undantagit Torstenssons grefskap från all reduktion och förordnat, att af Königsmarcks grefskap Stegeholm, hvilket äfven varit föreslaget till indragning, endast fjerdepartsräntan skulle utgå till kronan. I allmänhet visade konungen mera eftergifvenhet i reduktionsfrågor i samma mån som hans ställning under kriget blef mera bekymmersam och det blef för honom angelägnare att ej stöta sig med sina biträden i fält och i den inre styrelsen; men att han städse allvarligt ville genomföra den beslutade reduktionen och önskade den verkstäld så fort som möjligt, emedan han, lika som sedermera Carl XI, ville grunda rikets försvar på de reducerade godsen, vittna flera från honom aflåtna skrifvelser. Så gaf han i Juni 1656 reduktionskollegium tillkänna sin åstundan, att arbetet ju förr desto hellre och, om möjligt, redan följande vår måtte vara afslutadt. Då Herman Fleming fäst hans uppmärksamhet på det hinder för kollegii arbeten, som förorsakades deraf, att vissa af dess ledamöter måste, såsom riksråd, vara ofta närvarande i rådet, svarade konungen, att de riksråd, hvilka sutto i reduktionskollegium, särdeles Herman Fleming och Gustaf Soop, hvilken 1657 inkommit i rådet, finge »absentera sig ur rådet, utom då konungen befalte rådslag och consultation» eller eljest saker af synnerlig vigt der förekomme. Äfven lät han uppgöra en särskild aflöningsstat för reduktionskommissarierne och lofvade att de skulle få sin aflöning oafkortad, »för besvär och invidia, som de hafva».
Emellertid hade under tillämpningen af den i flera delar obestämda reduktionsstadgan så många tvistiga frågor uppstått, att kollegium beslöt i September 1656 sända en af sina ledamöter, Gustaf Berg, till konungen med förfrågningar, huru vissa punkter skulle förklaras. I anledning häraf utfärdade konungen den 6 Oktober 1656 en »resolution och förklaring öfver de frågepunkter, som kommissarierne med reduktionen af godsen uti underdånighet hafva låtit föredraga», hvilken resolution upptog icke mindre än 35 särskilda punkter, samt tillkännagaf tillika sin vilja att blifva tid efter annan underrättad om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
