Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landskapsmötena och utskotts-riksdagen åren 1656, 1657 och 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anhållan att sjelf få välja landtmarskalk; men denna framställning hade blifvit utesluten på yrkande af den utaf konungen utsedde landtmarskalken Erik Fleming, som deraf fann sig förnärmad. Efter åtskilligt ordnande om saken åtnöjde sig dock adeln nu till slut med hvad som skett, men för att dock visa sin sjelfständighet, ogillade ståndet den af kommissarierna utsedde sekreteraren och valde en annan. Inom adeln väcktes ock fråga om att före besluts fattande i anledning af den kungliga propositionen meddela sig med de öfriga mötena och inhemta deras tankar; men man fruktade att härigenom väcka missnöje hos rådet och äfven hos konungen, och frågan förföll. Med de närmaste mötena i Arboga, Jönköping och Skara brefvexlade likväl adeln så lifligt, som den tidens postgång tillät. Presteståndet, för hvilket erkebiskop Lenæus förde ordet, bestod endast af 14 ledamöter. Likasom vid riksdagarna meddelade sig stånden med hvarandra genom utskott, äfvensom adeln särskildt med rådet.
Mötet varade icke fullt tre veckor och afslöts den 12 Maj. Konungens framställningar beviljades, ehuru ej utan motstånd. Adeln samtyckte väl efter någon öfverläggning till en ny bevillning efter rusttjensten, emot upphörande af den förra året medgifna fördubblingen, men ville ej åtaga sig utskrifning för sina bönder lika med krono- och skattebönderne. Förgäfves erinrade landshöfdingen Svante Banér ståndet om förhållandet i Polen. »Vi ha en spegel i polska republiken», yttrade han; »hade man der velat kontribuera i tid, så stode det bättre till.» Vid omröstningen biföll tredje klassen hvad konungen begärt, men första och andra klasserna afslogo. Kommissarierne gjorde dock adeln nya föreställningar och gåfvo tillkänna, att mötet i Jönköping redan bifallit, hvarföre landtmarskalken å nyo hemstälde, att ståndet måtte besluta likhet i utskrifningen för frälse-, krono- och skattebönder, hvilket då slutligen bifölls.
Ännu svårare var det att vinna presternes och i synnerhet böndernes bifall. De klagade, att de på två år haft tre utskrifningar och ville nu derifrån blifva förskonta. Redan voro många hemman öde, från hvilka bonden måst gå i kriget. Ville man lega, måste man för en karl betala ända till 500 daler. Sedan, utom kommissarierne, äfven deputerade af adeln talat med bönderne, och sedan underrättelse kommit, att mötena i Jönköping och Skara redan samtyckt, gåfvo äfven bönderne å mötet i Stockholm sitt bifall till en lika stark utskrifning som adeln, och efter mantalet i stället för gårdatalet, samt att utskrifningen för 1658 skulle få ega rum redan 1657, dock under förbehåll att ingen utskrifning skulle ifrågakomma under året 1658 och att utskrifningarna för åren 1659 och 1660 åter skulle ske efter gårdatalet. Den, som komme att hållas under det löpande året, skulle deremot få ske så, att af 10 till krigstjenst duglige personer öfver 15 och under 60 år skulle en duglig knekt utskrifvas.
De öfriga mötena afslutades, det i Jönköping den 2, i Skara den 9, i Åbo den 13 och i Arboga den 15 Maj, i Torneå den 1, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
