Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjuttonde år, anmälde sig en grefve af Nassau såsom friare, men hvarken prinsessans fader Johan Casimir eller hennes broder Carl Gustaf visade sig hågade för denna förbindelse, så att underhandlingarna derom fortgingo i två års tid. Riksförmyndarne åter tillstyrkte densamma och lika så den unga drottningen, »ty», sade hon, »grefven af Nassau är en rik och vacker furste och dertill omtyckt af Maria Euphrosyna». Christinas tankar härom förändrade sig dock, sedan Magnus Gabriel De la Gardie kommit till hofvet och blifvit hennes gunstling. Han hade ända från sitt adertonde år för Maria Euphrosyna fattat en tillgifvenhet, som ännu fortfor, och drottningen förklarade nu, att hon kunde åt sin fränka skaffa inom sitt eget land ett gifte, lika förnämt som det med grefven af Nassau. Vi hafva förut berättat, huru drottningen utverkade Johan Casimirs samtycke till Maria Euphrosynas förlofning med De la Gardie i Mars 1645 ocn gjorde åt dem ett lysande bröllop två år derefter. Vi hafva äfven omtalat, huru den fattiga, tarfligt uppfostrade furstedottern fann sig särdeles belåten med sitt inträde i den rika grefliga familjen. Hon egnade också alltid sin man en varm, innerlig tillgifvenhet och stod trofast vid hans sida under hans vexlande öden. Deras brefvexling, då de af tillfälliga anledningar voro åtskilda, vittna ock om det bästa förhållande dem emellan och att äfven De la Gardie högt värderade och hyste fullt förtroende för sin maka.
En djup och sann gudsfruktan hade hos henne, såsom hos hennes äldre syskon, blifvit från barndomen inplantad af deras förträffliga moder, och den ingaf henne ock det jemnmod, hvarmed hon bar lyckans vexlingar. När De la Gardie föll i onåd hos Christina och i början fann sig alldeles krossad af detta slag, skref han till Maria Euphrosyna, att han sig högeligen förundrade, huru hon så allt kunde öfvervinna, »det gör allenast edert vissa hopp till Gud, det heller icke eder varder felande». Han ville också att hon skulle, medan han reste till sina egendomar i Vestergötland, stanna i drottningens närhet för att söka beveka henne, hvilket dock, såsom vi förut visat, ej lyckades. Kort efter sin kröning skref Carl Gustaf till sin syster ett vänligt bref, i hvilket han bad henne icke oroa sig, utan lugnt afvakta hvad i hans förmåga stod att för henne göra. Han ville nemligen icke så kort efter Christinas tronafsägelse återkalla till hofvet den af henne förviste De la Gardie, med hvilken han äfven sjelf ej var särdeles nöjd och hvilken han, likasom Axel Oxenstierna, fann föga lämplig att hafva högsta vården om rikets drätsel. De la Gardie sjelf gick honom också föga vänligt till mötes och gjorde ingenting för att vinna hans välvilja, men Maria Euphrosyna var ett föreningsband mellan båda, och då De la Gardie genom henne var fästad vid det nya konungahuset, erhöll han, såsom ersättning för riksskattmästare-embetet, hvars utöfning konungen ej fann sig kunna lemna honom, det vigtiga förtroendeuppdraget att efter riksmarsken Gustaf Horn föra öfverbefälet i Lifland, Estland och Ingermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
