Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfvor tros hafva icke så litet bidragit till landtgrefvens öfverseende med sin gemåls förseelse. Deras äktenskap blef emellertid mindre lyckligt, hvartill dock den ena af makarne ej synes varit mera vållande än den andra. Att landtgrefven icke var någon aktningsvärd personlighet, vittnar bland annat hans här ofvan omnämnda medverkan till hans svågers, Carl Gustafs, kärleksförbindelse med landtgrefvens egen brorsdotter Emilia af Hessen, som sedan föregående året var en annans maka. Emellertid beklagade han sig ofta för svågern och kallade sig i sina bref »den olycklige Fritz». En tid ämnade han öfvergå till katolska läran, hvilket dock afböjdes; men han hade ingen trefnad i hemmet, utan vistades för det mesta i främmande land. Han deltog i polska kriget 1655 och blef samma år skjuten vid staden Kosciau i Stor-Polen. Eleonora Katarina öfverlefde många år sin gemål och dog först år 1692. Äfven hon klagade ofta för brodern, dock ej öfver sin make, men sitt öfvergifna tillstånd, sina tvister med de hessiska slägtingarna och så vidare, samt undertecknade ofta: »eders maj:ts olyckligaste och ovärdigaste syster.» Hon hade emellertid fått behålla de betydande förläningar hennes gemål erhållit i Sverige, och Carl Gustaf hade tillika åt henne anslagit ett årligt underhåll af 3,000 rdr. Dessutom åtog han sig förmyndarskapet för hennes tre döttrar – någon son hade hon icke – hvilket förmynderskap efter hans död öfvertogs af enkedrottningen Hedvig Eleonora. Den äldsta och den yngsta af döttrarna stannade hos modern i Tyskland, men den mellersta, prinsessan Juliana, uppfostrades vid Hedvig Eleonoras hof och troddes en tid vara ämnad att blifva Carl XI:s gemål, hvilken utsigt att blifva Sveriges drottning hon likväl förlorade genom ett återupprepande af moderns förseelse, enligt hvad vi i det följande skola visa i berättelsen om svenska konungahuset under Carl XI:s regering.
Adolf Johan, yngst bland Johan Casimirs och Katarinas barn, var född å Stegeborg den 11 Oktober 1629. Redan vid tio års ålder förlorade han sin mor och blef således allt för tidigt beröfvad hennes ledning, hvilket, i förening med inverkan af hans tidiga deltagande i Christinas hoflif, som i allmänhet icke var någon god skola för en uppväxande yngling, snart nog röjde sig i den unge furstens lynne och handlingssätt. Han var blott sexton år och hade ännu både hofmästare och informator, då drottningen år 1646 tillstälde en i början hemlig förlofning mellan honom och den lika unga Elsa Beata Brahe, en dotter till riksdrotten grefve Per Brahe, hvilken just vid denna tid, då brytningen mellan henne och Axel Oxenstierna begynt, stod högt i hennes ynnest. Samma år förordnade hon ock till Adolf Johans hofmästare Anton Steinberg, som sedermera blef hennes gunstling. Detta val var mindre lyckligt, emedan båda hade ett häftigt lynne, så att förhållandet dem emellan snart blef sådant, att man måste skilja dem åt och skaffa den unge fursten en annan hofmästare. Han hade emellertid lätt fattningsgåfva och var kunnig i flera främmande språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
