Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danmark sänd ambassadör, hvilken förestälde honom för fadern, som ansett honom förlorad och nu med glädje fann i honom en mångsidigt bildad och genom sjelfverksamhet pröfvad yngling. Han blef genast af konung Christian IV nämnd till hofjunkare och redan följande året, 1628, fattade den då sjuåriga Leonora Christina, en af Christian IV:s döttrar med Christina Munk, sådant tycke för den unge hofjunkaren, att hon allt ifrån denna tid betraktade sig såsom hans trolofvade och slutligen, 1636, förmådde sin far att lemna sitt bifall till deras förening, hvarefter hon troget följde och bistod Corfitz Ulfeldt under alla hans vexlande öden.
Vi hafva förut berättat, huru Corfitz Ulfeldt härefter blef tysk riksgrefve 1641, dansk rikshofmästare 1643 och vid Christian IV:s död stäld i spetsen för Danmarks styrelse 1648; men huru, så snart Fredrik III blifvit befästad i konungadömet, det ock var förbi med Ulfeldts inflytande; huru han med sin maka och sina äldsta barn måste fly från Köpenhamn, samt huru han slutligen fann en tillflykt vid Christinas hof.
När Christina afsade sig regeringen, anbefalte hon Corfitz Ulfeldt till det bästa hos Carl Gustaf, hos hvilken, på samma sätt som hos Christina, hans inflytande begynte med penningeförsträckningar, dem Carl Gustaf behöfde lika väl som sin företräderska. Ulfeldt hade en för den tiden oerhörd förmögenhet, som uppskattades till öfver 1,100,000 rdr, hvilken han, mot slutet af Christian IV:s regering och under den tid han sjelf var den egentlige ledaren af Danmarks styrelse, ansågs hafva på mindre lofvärdt sätt förvärfvat. Den satte honom emellertid i tillfälle att i särskilda poster låna Christina 260,000 och Carl Gustaf öfver 100,000 rdr, hvilka summor ej lära blifvit återbetalda; men Ulfeldt erhöll dock af Christina ett af hennes underhållslän, amtet Barth i Pomern, att bruka och bebo, och der uppehöll han sig äfven från Christinas afresa i Juni 1654, under hvilken han åtföljde henne, ända till dess det danska kriget begynte under sommaren 1657, då han infann sig vid Carl Gustafs här och uppträdde mot sina landsmän, på samma sätt som två år förut Radziejowsky mot sina, med ifriga uppmaningar att underkasta sig den svenske konungens välde, hvilka Ulfeldts uppmaningar dock verkade vida mindre på danskarne än Radziejowskys på polackarne. Afskydd och föraktad såsom riksförrädare af alla sina landsmän, hvilket parti de än tillhörde, fick Ulfeldt likväl den tillfredsställelsen att, såsom svenskt ombud vid fredsunderhandlingarna i Tosterup och Roskild, först bereda den så bittert hatade danske konungen förödmjukelsen af en sådan underhandlare och sedermera föreskrifva honom så hårda fredsvilkor som möjligt. Ulfeldt hade ock efter landstigningen på Seland varit den, som ifrigast yrkat på ett omedelbart anfall mot Köpenhamn och hela Danmarks läggande under Sverige. Under marschen från Fyen till Seland hade han af Carl Gustaf fått ett gåfvobref på hela ön Langeland, såsom säkerhet för ett lån af 300,000 rdr. I fredsfördraget fick han sig tillförsäkradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
