Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wrangel, hvilken vi förut omtalat bland rådspersonalen under Christinas minderårighet (V: s. 200), och föddes på fädernegodset Skokloster den 13 December 1613. Der tillbragte han ock sin barndom, röjde tidigt ett vågsamt lynne, och utfärder på Mälarens fjärdar, ofta rätt äfventyrliga, voro hans högsta nöje. Också visade han sedermera alltid en viss förkärlek för sjöväsendet. När fadern utnämndes till ståthållare i Kalmar och befälhafvare öfver krigsfolket i Småland, var sonen Carl Gustaf endast tio år gammal och insattes då i det af Johan Skytte stiftade skytteanska collegium i Stockholm, en undervisningsanstalt från hvilken flere i Sveriges häfder berömde män utgått. Här åtnjöt den unge Wrangel undervisning till dess fadern 1627 fick befallning att begifva sig till konungen, som då stod i Preussen. Han medtog sin son, hvars hela håg låg åt krigareyrket och som nu, ehuru ej mer än fjorton år gammal, utan faderns vetskap deltog i flera ströftåg, utsända från Elbing, der fadern var guvernör. Gustaf Adolf, som härom fått kunskap och icke ville, att ynglingen skulle alltför tidigt utsätta sig för krigets faror, tillsade fadern att bättre se efter sin son och ej tillåta dylika äfventyrliga utflykter. Fadern behöll dock sonen hos sig till dess stilleståndet med Polen afslutades i Stuhmsdorf 1629, hvarefter den nu sextonårige ynglingen fick anträda den sedvanliga utrikes resan, hvarunder han stannade i Holland nära ett år för att studera skeppsbyggen och seglingskonst. Derifrån reste han till Paris, men hemkallades mot slutet af året 1630, sedan Sveriges deltagande i tyska kriget begynt. Han blef nu anstäld såsom kammarjunkare, för att vara fästad vid konungens person, samt kort derefter, 1631, såsom kornett vid lifregementet, der han snart befordrades till ryttmästare. I denna egenskap deltog han i flera blodiga strider, var en bland de första, som sprängde fram på bryggan öfver Lech, der Tilly fick sitt banesår, samt var vid Gustaf Adolfs sida under slaget vid Lützen. Här fick han af konungen befallning att till den hårdt ansatta venstra flygeln framföra ett budskap, men bad enträget att få stanna hos konungen, som för tillfället hade få svenskar hos sig. Han fick dock intet annat svar än: »Rid fort!» – ord, hvilka han aldrig glömde och ofta upprepade, såsom de sista han hörde från den af honom så högt älskade hjeltekonungen. När han efter uträttadt uppdrag kom tillbaka, var Gustaf Adolf fallen, och Wrangel kastade sig nu i spetsen för sin sqvadron med yttersta förbittring in i striden för att hämnas hans död. Under hela sin återstående lefnad firade Wrangel denna dag, den 6 November, såsom en sorgedag.
Från 1633 till 1636 var Wrangel, såsom öfverstelöjtnant vid öfverste Moltkes regemente, anstäld vid den här som anfördes af Johan Banér, i hvars ärofulla strider han deltog, men blef 1636 af honom skickad till Sverige för att påskynda afsändandet af en begärd, välbehöflig förstärkning, hvilken, till ett antal af 8,000 man, Wrangel, som under tiden blifvit befordrad titt öfverste för lifregementet, tillförde honom. Derefter blef han med fem regementen förlagd inom grefskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
