Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Königsmarck hade 1648 blifvit fältmarskalk-löjtnant och efter freden köpt flera gods inom Sverige. I Mars 1651 upphöjdes han från adelsman direkt till grefve, med Vestervik och Stegeholm, som förut innehafts af den nu utdöda Sture-ätten, till grefskap. Kort derefter blef han riksråd, men stannade icke i rådet, utan reste till Bremen och Verden, der han fortfarande var generalguvernör, och der han nu, jemte riksrådet Schering Rosenhane, skulle mottaga befolkningens hyllning åt Sveriges drottning. Vi hafva förut omtalat de stridigheter, som härvid uppstodo med staden Bremen, huru dessa öfvergingo till uppenbara fiendtligheter och huru det väsentligen var Königsmarcks förtjenst, att Bremen och Verden, hvilka han vunnit åt Sverige, äfven bibehöllos under svensk lydnad.
Sedan Carl Gustaf blifvit Sveriges konung, utnämnde han i April 1655 Königsmarck till fältmarskalk och kallade honom följande året till sig i Polen. Han gick i Wismar om bord på ett fartyg, som skulle föra honom och äfven öfverste Cranstons skottska regemente öfver till Lifland; men för storm nödgades fartyget lägga till vid Danzigs redd, der skottarne tvungo skepparen att sätta dem i land och den 29 Oktober 1656 utlemnade Königsmarck till Danzig-boerne, hvilka sedermera under hela den återstående delen af kriget höllo honom fången å Weichselmündes skans. Först när freden slöts i Oliva den 3 Juni 1660 blef han utvexlad mot den af Douglas tillfångatagne hertigen af Kurland. Han återvände nu till sitt guvernement, Bremen och Verden, der han stannade till mot slutet af året 1662, då han reste till Stockholm, hvarest han, som trotsat så många faror på slagfältet, dog af ett illa behandladt sår efter en skuren vårta, den 20 Februari 1663. Hans begrafning firades med stor ståt i Riddarholmskyrkan den 10 Juli samma år, hvarefter liket fördes till familjegrafven i Stade. Med sin maka Maria Agatha von Leist hade han tre söner och en dotter, af hvilka två söner, Conrad Christofer och Otto Wilhelm, som båda blefvo framstående män, och dottern Beata Elisabeth, gift med riksrådet grefve Pontus Fredrik De la Gardie, öfverlefde honom. Hans grefliga ätt utdog med sonsonen Philip Christofer 1694.
Arvid Wittenberg, grefve till Nyborg, friherre till Loimioke, herre till Yttis och Yllestad, var född på Johannisberg inom Borgå socken i Finland. Han tillhörde en tysk slägt, som flyttat till Finland och skref sig Wirtenberg von Debern. Hans far, Hans Wittenberg von Debern, var assessor i Åbo hofrätt 1623 samt ståthållare på Nyslott och öfver dess län. Sonens födelseår finnes icke uppgifvet, men redan 1622 kom han i krigstjenst, var kapten 1629 och anförde jemte Stålhandske de finska trupperna i slaget vid Hameln 1633. Följande året finner man honom i spetsen för ett eget värfvadt regemente deltaga i det olyckliga slaget vid Nördlingen, der han blef fången, men utvexlades någon tid derefter och stäldes under Banérs befäl. Han utmärkte sig i slaget vid Wittstock den 24 September 1636, nedgjorde i December 1637 vid Mellentin en fiendtlig trupp, bidrog till segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
