Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammarsven hos Gustaf Adolf, då han äfven ingick i krigstjenst och tjente sig genom alla graderna upp till öfverste för ett värfvadt regemente 1630. Vid stormningen af Mainz i December 1631 blef hans ena ben afskjutet, så att han allt sedan måste begagna träben, hvilket dock ej hindrade honom att verksamt deltaga i de många äfventyrliga företag det tyska kriget erbjöd. När några år derefter en kula träffade detta träben, sade Lillie leende: »Det var väl det andra benet du menade?» När stilleståndet med Polen blef förlängdt 1635, fick Lillie befallning att jemte Torstensson föra de i Preussen förlagda svenska trupperna från Danzig till Pomern samt blef då öfverste för vestgöta rytteri. Befordrad till generalmajor 1638, blef han tillika vice guvernör i Vor-Pomern och kommendant i Stralsund samt utnämndes 1641 till guvernör i hela Pomern. Här gjorde han sig dock genom sin högdragenhet och sin häftighet föga omtyckt, och i ett bref af den 27 Juli 1641 förehöll honom regeringen, att han »förnötte tiden och försatte rikets tjenst med onödiga disputer öfver förment höghet, men sjelf ej tog tillfället i akt att sig utmärka, utan då något af vigt skall sättas i verket, utskickade en yngling eller en karl af ingen conduite, hvarigenom allt lofligt förehafvande måste falla i brunnen.» Torstensson kallade honom också från Pomern till tjenstgöring vid hufvudhären och i slaget vid Leipzig 1642 anförde han midten af andra linien. Efter segern blef han utnämnd till vice guvernör i Leipzig och Meissen, med bibehållande af sitt guvernörs-embete i Pomern jemte dertill hörande aflöning. Lillie fann sig dock bättre i Pomern än i Leipzig och reste derföre egenmäktigt till Stralsund. »Genom denna sin obetänksamma och otidiga resa», skref regeringen i Juli 1643 till Torstensson, »hafver han satt våra saker i Meissen i fara», hvarföre han ock allvarligen ålades att genast begifva sig dit tillbaka.
Denna sjelfrådighet uppvägdes emellertid af flera förtjenster. Man erkände, att Lillie väl förstod att skaffa sig lydnad och han stod i högt anseende för mod och krigskunskap. För öfrigt var han bland de svenska befälhafvarne visst icke den, som minst såg sig till godo. Ensamt vid Würzburgs eröfring skall han tillskansat sig 80,000 rdr och af de rikedomar han under tyska kriget förvärfvat byggde han ett praktfullt slott på sin fäderneegendom Löfstad i Östergötland. Vid samma tid och med samma slags tillgångar lät Robert Douglas åt sig uppföra ett slott på godset Stjernarp vid sjön Roxen, och man sade, att båda slotten blifvit så höga, på det de båda vapenbröderna skulle från öfversta våningarna kunna se hvarandras bostäder.
I April 1648 blef Axel Lillie riksråd och 1651 friherre, med Kydes pogost i Keksholms län till friherreskap. Samma år utnämndes han till krigsråd och det följande till rikskammarråd, då han äfven blef grefve till Lillienborg, med några gårdar i Halland till grefskap. Under året 1652 blef han äfven generalguvernör i Pomern och skall för denna utnämning betalt till drottningen 50,000 rdr. Af Carl Gustaf befordrades han till general 1654 och blef guvernör i Halland 1655,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
