Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäderneslandet 1650. Här erhöll han, såsom broder till den då allrådande gunstlingen, den ena befordringen efter den andra, blef öfverste för Dal-regementet 1650, för lifgardet efter sin broder 1651, generalmajor och krigsråd 1652, öfverkammarherre hos drottningen samma år samt riksråd i Oktober 1653.
I Januari 1652 firades, såsom förut är berättadt, hans bröllop med Ebba Sparre. Vi hafva äfven i det föregående omtalat, huru hon endast efter långt motstånd, genom öfvertalanden från flera håll och slutligen genom drottningens maktspråk, förmåddes gifva Jakob Casimir sin hand. För sitt mindre ridderliga beteende i detta fall tyckes denne dock haft någon ursäkt i sin häftiga kärlek till den sköna fröken, för hvilken han också under hela sin återstående lefnad hyste den varmaste tillgifvenhet, och äfven hon synes mer och mer hafva insett och värderat sin mans många goda egenskaper och slutligen lönat hans trofasta kärlek med en motsvarande känsla.
Såsom broder till drottningens manliga och make åt hennes qvinliga gunstling samt sjelf hennes öfverkammarherre, uppvaktade Jakob Casimir flitigt vid hofvet samt bibehöll sig i drottningens ynnest äfven efter broderns onåd, och det finnes särskildt anmärkt i den likpredikan, som af doktor Erik Emporagrius hölls öfver honom i Riddarholmskyrkan den 24 Juli 1659, att grefve Jakob Casimir, vid drottningens tronafsägelse, »sin öfverkammarherretjenst, så uti anläggande som afdragande af den kungliga kjorteln, verkligen beträdde och förrättade.»
Sedan Carl Gustaf blifvit konung, fick grefve Jakob Casimir vigtigare förrättningar. Han åtföljde 1655 sin bror riksskattmästaren till Lifland, intog stiftet Pilten i Kurland, tvang staden Wehlau att gifva sig, bidrog till Marienburgs eröfring och stormade i konungens närvaro Guthländer-skans vid Danzig 1656 samt befordrades till generallöjtnant för det mannamod han vid detta och föregående tillfällen visat. Sedermera användes han vid befästandet af Danziger-Haupt, följde konungen inåt Polen, deltog i striderna vid Philippowa, Dirschau och Conitz samt intog staden Flatau, hans sista bragd under polska kriget. Under sommaren 1657 följde han konungen till Pomern, Holstein och Jutland, tog en ganska verksam del i Fredriksoddes eröfring och anförde fotfolket under tåget öfver Lilla Belt. Derefter blef han i början af året 1658 general af infanteriet och guvernör öfver Fyen, i hvilken egenskap han gjorde sig omtyckt af befolkningen genom sina bemödanden att göra det nya väldet så litet tryckande som möjligt. Vid underrättelsen, att hans maka farligt insjuknat i Sverige, skyndade han att utverka sig konungens tillåtelse att få besöka henne, men så snart hon var utan fara, infann han sig åter hos konungen, som då var sysselsatt med Köpenhamns belägring. Grefve Jakob Casimir fick nu befälet öfver allt fotfolket och ledde ifrigt arbetena i löpgrafvarna. Då ett danskt batteri gjort hans folk mycken skada, skyndade han till stället för att ordna ett anfall mot detta batteri, men träffades i detsamma af en kula, som blef hans bane. Hans sista tankar voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
