Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carl XI:s minderårighet. Carl Gustafs testamente - Interimsstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adeln begärde, att den förmedling, hvilken den företog med sina gårdar, då de kommit af sig, eller vid arfskiften, måtte blifva gällande vid allmänna gärders utgörande, hvilket bifölls, så vidt förmedlingen blifvit vid allmän domstol godkänd. Vidare klagade adeln Öfver olaga skjutsningsbesvär och öfver sina bönders betungande med olaga gärder genom fogdarnes godtycke, hvilka klagomål regeringen lofvade afhjelpa. Adelns begäran att, efter fjerdeparter levererande enligt 1655 års beslut, erhålla bekräftelse på sina återstående gods förklarade regeringen sig vilja taga i närmare öfvervägande, och den äfven framstälda önskan om en jemnare fördelning af båtsmanshållet ville regeringen gå till mötes efter danska krigets slut.
Presterskapets klagomål rörde dels det intrång vid kyrkoherdars tillsättande, som ofta skedde genom regeringens eller adelns rekommendationer; dels de många nära kyrkorna anlagda krogarna, hvarigenom sabbatsbrott och många andra oordningar ofta förorsakades; dels gärders utkräfvande af prester äfven för ödeshemman samt fogdars otidiga stränghet vid gärders indrifvande, m. m, på hvilka klagomål regeringen svarade dels med hänvisning till gällande stadgar, dels med löfte att afhjelpa missbruken. Å en särskild besvärspunkt är regeringens svar rätt eget: »Det munbruk, som Anders Stråles efterlefverska haft med kyrkoherden, medan han stod på predikstolen, skall i orten ransakas om».
Borgareståndet begärde stadfästelse på sina privilegier samt att qvarntullen, så vidt den sedan 1655 utgick af de större städerna, skulle åter utbytas mot mantalspenningar. Det förra uppsköts tills vidare och det senare ansågs för tillfället betänkligt, hvaremot regeringen lofvade sin åtgärd till olaga landköps afstyrande och till förtydligande af några mörka ställen i lagen, hvarom borgareståndet äfven anhållit[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
