Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Interimsstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle underskrifvas äfven af dem, som deri ej instämt. Detta yrkades af riksdrotsen, understödd af Sewed Bååt och Carl Lewenhaupt, samt blef äfven den 18 Mars beslutadt; men den 20, sedan drotsen begärt och erhållit någon tids tjenstledighet för att sköta sin helsa, infann sig Herman Fleming i rådet, der han dittills högst sällan varit synlig, och sedan tvist uppstått om en lifstidsdonation, hvilken Fleming ej ville godkänna, emedan den gälde ett enligt reduktionsstadgan till kronan hemfallet gods, men som dock beviljades af rådets flesta ledamöter, förklarade Fleming, det han ej kunde bringa öfver sitt samvete att sätta sitt namn under alla rådets beslut. Häröfver uppstod en ganska liflig rådplägning, hvarunder Fleming fick från flera håll och synnerligast af Lars Kagg höra rätt allvarsamma erinringar, att han framkastade dylika tvisteämnen. Han gaf ock med sig så till vida, att den, som vore närvarande, då ett beslut fattades, borde vara förbunden att underskrifva äfven hvad han sjelf ej gillade, honom dock förbehållet att reservera sig till protokollet; men den som med laga förfall vore frånvarande, borde vara från underskrift frikallad. Äfven detta ville dock ej de öfrige riksråden medgifva och Fleming fick ingen på sin sida, utom sin bror Göran.
Penningeförlägenheten utgjorde åter styrelsens största bekymmer. Tillgångar saknades äfven till högst nödiga utgifter, och man såg ingen annan utväg än nya donationer af kronogods. Det var en sådan donation, som föranledt den nyssnämnda tvisten. Fleming yrkade på reduktionsstadgans hållande i helgd och ville att man åtminstone skulle dröja med nya föryttringar af kronogods, synnerligen sådana, hvilkas laglighet voro tvifvel underkastad, till dess man fått höra ständernas mening. Frågan fick också hvila tills vidare, ehuru de fleste närvarande inom rådet yttrat sig för den ifrågasatta donationens beviljande. Tillika blef på Flemings yrkande, hvari Gustaf Bonde äfven instämde, åt kammarkollegium uppdraget att, med biträde af några rådets ledamöter utom kollegium, öfverse kronans räkenskaper och uppgöra ett statsanslag. Detta synes varit färdigt redan vid början af April samt utvisade, att riksskulden vid denna tid uppgick till 47 tunnor guld, med endast 7 tunnor guld att påräkna till af betalning derå.
Den 4 April lemnade drottningen och rådet Göteborg samt reste öfver Jönköping och Grenna, der ett rådssammanträde hölls den 15 April – det enda som i denna stad någonsin varit hållet – till Linköping, der de dröjde halfannan vecka och hade vidlyftiga öfverläggningar, synnerligast rörande fredsunderhandlingarna med Danmark, hvilka nu närmade sig sitt slut.
I medlet af Maj begynte rådets sammanträden i Stockholm. Enkedrottningens deltagande i dessa blef här åter ett öfverläggningsämne. Man satte i fråga om hon, under den djupa sorgen efter sin gemål, kunde lemna sina rum eller visa sig vid offentliga tillfällen, såsom vid främmande sändebuds företräden o. s. v. Å andra sidan ansågs det betänkligt att hålla sammanträden i hennes rum, emedan »deruppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
