Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredssluten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verket. Om man med flit skulle söka tillhopa sällsamt och galet folk att förspilla ett godt verk, så hade man i hela verlden ej kunnat finna galnare, än dem vi nu hafva.
På sådana medlare blefvo både svenskar och danskar uppledsne, och slutligen föreslog dansken Hannibal Sehested, att de båda krigförande makterna borde sig emellan uppgöra fredsvilkoren utan någon medlare. Detta förslag antogs af svenskarna, och inom några få dagar voro nu vilkoren öfverenskomna. Den 7 Maj afstodo de svenska ombuden från den yrkade ersättningen för afrikanska kompaniets förluster, och danska regeringen utfäste sig att lemna vederlag för Bornholm. Underrättelsen om Sveriges nu ingångna fred med Polen, kejsaren och Brandenburg hade gjort danskarne medgörligare, den i England inträffade statshvälfningen, hvarigenom Carl II, nära beslägtad med danska konungahuset, blifvit erkänd för Englands konung, inverkade på svenska regeringen, och så blef den 27 Maj 1660 fredsfördraget undertecknadt i de tält, som voro för underhandlarne uppsatta på halfva afståndet mellan staden och lägret. Fyra dagar senare förde pfaltzgrefven af Sulzbach, under tillopp af oräkneliga åskådare från Köpenhamn, den nu till 3,000 man sammansmälta svenska hären ur lägret, och nu ändtligen var den danska hufvudstaden befriad från denna fiendtliga krigsmakt, som i nära två års tid stått hotande vid dess murar; men först under senare hälften af Juni, efter ratifikationernas utvexling, blef Kroneborg af svenskarne utrymdt.
Genom detta fredsfördrag, som fått namn af freden i Köpenhamn, fick Sverige behålla Skåne, Halland, Bleking, Bohus län, ön Hven samt tullfrihet i Öresund, men Trondhiems stad och amt afträddes till Danmark. Alla fästningar, som af svenskar innehades i andra delar af Danmark än de till Sverige afträdda, skulle, i det skick de voro vid fredens ingående, utan ersättning för derå nedlagda kostnader återgifvas till Danmark och utrymmas inom fjorton dagar efter ratifikationernas utvexling. För ön Bornholm skulle Sverige erhålla en ersättning, hvarom särskild öfverenskommelse skulle uppgöras. Till fyrbåkarnas underhåll mellan Skagern på danska och Falsterbo på svenska kusten skulle Danmark årligen betala 3,500 rdr. De gjorda anspråken å ersättning för det svenska Guinea-kompaniets förluster nedlades. Alla fångar skulle å ömse sidor frigifvas. För öfrigt bekräftades de föregående fördragen mellan Sverige och Danmark, med uteslutande af 3:dje artikeln i roskildska fördraget, angående främmande flottors utestängande från Östersjön.
Kejsaren, Brandenburg, Polen, grefvarne Anton Günther och Anton af Oldenburg samt fursten af Anhalt-Zerbst blefvo uttryckligen inbegripna i fördraget. Alla till Hanseförbundet hörande städer skulle ega fri handel samt alla under kriget utkomna smädeskrifter indragas och förbjudas.
Det för Bornholm utlofvade vederlaget bestämdes sedermera till skånska gods, tillhörande danska adelsmän, som voro bosatte i Danmark och hvilka skulle derför undfå ersättning af Danmarks konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
